”När första ljuset brinner står julens dörr på glänt och alla människor glädjas att fira få advent.”

Det var en gång en Finsk Lapphund som levde väldigt långt från finska Lappland, långt nere i svenska Blekinge. Det var jag, Lazer, och det här är min story om en tid på året när vädret börjar likna något för en Lapphund och lite annat som lyser upp i vintermörkret.

Första December. Det blev plötsligt ett väldigt stökande där hemma. Husse for upp på vinden för att hämta ner en massa saker som vi inte brukar ha framme. Att det brinner ljus här hemma är inget nytt, men nu skulle de minsann brinna med stämning!
Röd bordsduk, stjärnor i fönstren och adventsljusstakar till höger och vänster. Hela huset bytte karaktär på något vis. Rätt mysigt till slut ändå när de hade slutat stöka och hade lite tid för mig igen.

Det är inte bara hemma som det blivit lite nipprigt. I dag var ingen vanlig söndag. Det var skyltsöndag också! Då ska minsann tvåbeningarna promenera i staden, dricka glögg och titta på all grannlåt som har hängts upp. …ja, inte nödvändigtvis i den ordningen men ändå. Alla verkade glädjas i alla fall. Även om det kostade mig en tur i bilen så får jag erkänna att det kändes fint att få gå där bredvid husse och matte på Ronnebygatan bland alla tvåbeningar som för en gångs skull inte verkade ha så bråttom att gå någonstans. Det här kändes absolut som början på något trevligt.