Skulle du tro mig om jag sa att det var en liten tvåbeningsgubbe som var i min matskål och levde rövare?

”Lazer! Varför har jag blodpudding under foten?!?” ryade husse utifrån köket.
Det är väl inte mitt fel att matte fick för sig att tärna ner blodpuddingsbitar i mitt tråkiga torrfoder. Det är väl heller inte mitt fel att mattan råkar vara bästa platsen att sortera min mat. En munfull ur skålen, ut med det på mattan och smaska sedan i sig godbitarna. Ja, så kan det hända att jag gör ibland. Men nu var det ju inte jag den här gången. Så frustrerande att bli anklagad för något som uppenbart någon annan hade gjort. Uppenbart? Ja, eftersom det fanns blodpudding kvar på mattan. Det hade aldrig hänt mig! Jag kan dessutom sätta en kloklippning på att jag såg någon grå liten filur skymta till borta vid skålen. Ilsk verkade den vara också. Dessvärre var den borta igen innan jag hann få husse att förstå.

…sedan är det väl dessutom ändå husse som väljer att kliva omkring i min mat?