Äntligen vaknade jag upp till lite kyla och snö! Ute i trädgården stod vår lilla gran alldeles vitfrusen. Den började som en liten grangrodd i en av rabatterna och är ett par år äldre än jag. Det var den lite mallig för i början, men nu är jag ju hanhund så hämnden var lika blöt som ljuv. Å andra sidan så är det heller inga rådjur som vågar smaka på den, så med tiden har vi ändå kommit till något slags samförstånd.
Nu tycker husse och matte att den börjar bli stor nog för att vänja sig vid att bära lite pynt. Bland all bråte som husse drog ner från vinden fanns det lite småkulor och en liten stjärna i nybörjarstorlek som husse och matte sminkade upp den med.

Rätt snart började husse hitta pyntet ute i buskarna där jag brukar jaga grannkatten och gömma mina bollar. Husse sa till mig att inte röra pyntet.
”Moi!!! Lilla jag! Något var i görningen! Någon gjorde saker på mitt ryktes bekostnad och det här var inte första gången. Det måste jag sätta stopp för!