Lördag morgon och dags för en tur ut i skogen. Snön som föll för några dagar sedan är helt borta igen. Husse och matte ville låta mig få spåra lite igen, kanske spåra upp lite julstämning? ”Det kan bli lite svårt med julstämningen utomhus” trodde husse. ”Det verkar bli en grön jul i år”.
Julstämning, vad är det? Har det något med vinterdäcken att göra?

Spårningen gick lite halvskruttigt den här gången också. Husse hade sprungit när han la spåret så det var lite långt mellan stegen. Kanske hade det lite med det att göra, kanske var det åter den där ”lilla” välbekanta och irriterande ylledoften som jag inte riktigt kunde placera, en rätt ny doft och som sagt lite ”retlig” på något vis. Den dök upp och försvann lika plötsligt flera gånger, som om den lekte tittut med mig, och ilade kors och tvärs över hussespåret som jag skulle följa.  Matte skyllde på husse för dåligt lagda spår. Husse skyllde på mig för ofokuserad nos. Jag vet inte vem jag skyllde på, men någon retlig liten rackare var det allt.