10:e December och Nobeldagen. Matte tyckte att även lilla jag skulle få äta fin Nobelmiddag, precis som de gjorde med en massa kloka tvåbeningar på TV. Det blev till att göra sig lite extra fin. Dessutom serverade matte mig på finporslinet vid bordet! En konstig känsla.

Alfred Nobel var visst en riktig pangkille som uppfann det där som kommer efter stubintråden och låter så otäckt. Jag gillar verkligen inte smällare. Det gjorde inte husse eller matte heller. Förskräckt upptäckte de att någon hade både bytt ut och tänt på ljuset som sprakade en väldans massa. Husse slet upp ljuset, sprang ut ur huset med det och slet bort den konstiga veken. Sedan kom han in igen och vi kunde fortsätta vår kloka och fina middag.

Nej, att äta vid bordet är nog inget för mig. Golvet är bekvämare så det får det nog bli framöver, och utan sprakljus också.