Lucia heter hon visst, ett ljushuvud till så här tätt inpå nobeldagen. Matte ville absolut sätta på TVn redan tidigt på morgonen för att kunna se henne. Pepparkakor och de där stackars lussekatterna skulle det visst mumsas på också.
Matte blev så inspirerad att hon tyckte att jag skulle få bli del av festligheterna också. Jag skulle rent av få bli stjärnan tror jag hon menade. Stolt och smickrad sa jag ”Voff!” vilket jag snart nog fick anledning att ångra. En dumstrut på huvudet var tacken. Sedan ville matte ta en bild på sin ”snygging”.  Det blev lite stökigt där och matte menade på att jag måste sitta still och se fin ut. Jag gjorde verkligen mitt bästa och fokuserade helt på matte, men oj vad störd jag blev av någon sticka jag måste ha fått i skinkan.

Nej, Lucia lämnar jag åt tvåbeningarna. Det viktigaste är inte att deltaga, det viktigaste är att …njuta av underhållningen och kanske få något gott i magen.