Matte sa att nu var det hög tid att skicka sina julhälsningar till alla kompisar om man ville vara säker på att de ska hinna få dem innan julafton. Jag skyndade ut i skogen där jag hade mitt nosebook-konto. Det var en ståtlig hög al som alltid har varit mitt favvisträd att lyfta benet mot och lägga en hälsning till alla fyrbenta kompisar.

Ve och fasa! Mitt konto var helt nere och verkade till och med raderat. Jag skulle aldrig kunna få upp det igen, det var i alla fall tydligt. Alla trevliga hälsningar från mina kompisar, alla go’a minnen som satt på det trädet. Hur i hela friden skulle jag nu få ut mina julhälsningar till alla? Det fick nog bli den gamla hederliga snigelposten i stället. Det var bara att knalla runt hela rundan och hälsa lite överallt tills jag fått till ett nytt favvisträd till konto.