En vecka kvar till julafton och matte säger plötsligt att ”Nu är det nog dags för ett litet julbad.”. Hon tittar på mig och ler när hon säger det och jag får plötsligt en obehaglig känsla av att hon nog menar något annat än ett dopp i simhallen för egen räkning.

Mycket riktigt, det var undertecknads samarbetsvilja som förväntades. Min grundinställning till bad är ett stort ”Nej!” som sitter i ryggraden. Vatten i rimligt små mängder kan vara OK, men att bli schamponerad, få löddret masserat ända in i underullen och sedan grundligt genomsköljd och dyblöt ända in till huden är riktigt jobbigt. Själva duschen är en sak men att i över ett dygns tid sedan gå runt och känna sig som ett enda stort våtvarmt omslag är rent obehagligt.

De små tvåbeningsvalparna som piper över att bli tvättade bakom öronen har inte en aning…