Nätdoktorn

Jag har varit hos veterinären igen, fast den här gången som en hund i den nya tiden.
Jag är ju en riktig fästingmagnet där jag plöjer fram genom blåbärsris, sly och högt gräs. Stundtals har husse och matte plockat fästingar flera gånger om dagen, oftast krypande rackare som visat sig på den ljusa halskragen. De som har bitit mig har inte blivit så långlivade eftersom jag har gått på Nexgard, ett fästingmedel som man äter i form av en tablett i månaden. Eller tablett förresten, en godisbit snarare. Fästingar som till äventyrs biter sig fast trillar som små torra fästingmumier efter ett par dagar.

Vad då hund i den nya tiden? Jo, i vår hundförsäkring ingår obegränsat med veterinärbesök hos en nätveterinär, FirstVet. De fria besöken gäller i och för sig inte för utskrift av recept på förebyggande mediciner, men när husse nu skaffade den där appen och registrerade in mig så tyckte vi att vi lika gärna kunde bespara oss en tur i hundburen. Saken var nämligen att fästingmedlet var slut och receptbelagd. Dessutom var den styrkan som jag hade tidigare avsedd för hundar upp till fyra kilo. Det är tio kilo sedan jag gick över den gränsen.

Snart fästingfri igen… och behöver inte ens lämna hemmet för att träffa veterinären 🙂

Så, igår morse gick husse in i appen och bokade ett möte med en veterinär. På minuten vid avtalad tid ringde veterinären Elin upp ett videosamtal till appen som husse hade startat inför mötet. Några frågor till husse och en titt på mig när jag lekte med min boll räckte för att Elin sedan kunde skriva ut nytt fästingmedel till mig. Ytterst praktiskt och smidigt, vid mina morrhår! 🙂

Att boka en veterinärtid

FirstVet kan inte ersätta alla typer av veterinärbesök, men det funkar bra som konsultation eller som i det här fallet för receptförlängningar. Strax efter veterinärbesöket kom det ett mail med noteringarna från mötet och inne i appen kan man följa min journal. Coolt 🙂

Djurens svar på Kryappen, FirstVet

Så, fästingar, ni kan börja packa nu och leta en annan födkrok. Om ett par dagar är jag inte er fristad längre.

Puppy on a string

Kommer ni ihåg min kära tuggknut, den som nästan fick mig klassad som ”icke rumsren” för ett tag sedan (http://www.hundenlazer.se/uncategorized/oskyldigt-anklagad-och-nastan-domd/)? Nu har den varit i farten igen. Som en av mina käraste leksaker så har den fått rätt mycket ”kärlek” av mig. Sedan jag blev av med mina valptänder så har jag börjat slita av tråd för tråd med hörntänderna som lite precisionsträning för den skull jag kanske skulle få för mig att bli nevrokirurg när jag blir stor. Sedan är det ju det där med att jag gärna stoppar i mig lite allt möjligt så lite av knuten har väl slunkit ner ibland.

En kär vän som heter Frans och väl har sett sina bästa dagar. Garanterat högt innehåll av fibrer kan jag meddela 🙂

I lördags var matte ute med mig på en promenad. Som vanligt hinner vi väl inte mer än ett par hundra meter förrän magen har hunnit komma igång och matat fram en ny ”patron i loppet”. (Jag förstår det där husse kallar löparmage 🙂 Nåväl, jag hukar mig och börjar leverera medan matte tar fram påsen. Det är bara det att det liksom inte vill ta slut. Det mesta är ute men där finns något som vägrar hänga med ut. Efter att jag börjat dansa ”små grodorna” inser matte att något inte är som det ska. Hon är inte så knusslig matte, utan ser något som sticker ut där bak och tar tag i det. Det var en väldigt konstig känsla när hon drog och drog och till slut fick ut ett färggrant litet trådknippe på någon dryg decimeter. För ett par sekunder kändes det lite jobbigt när matte drog i ett snöre i min rumpa och jag dansade med.. Puppy on a string… eller kanske snarare poopy on a string 😉

Gamle Frans har nu förpassats till historiehyllorna. Husse hade ärende in till stan ändå och passade på att köpa hem en ny, ofransad tuggknut av samma modell.

Stolt som en …lapphund med min nya knut. Det är några små detaljer som saknas bara men jag jobbar på det med mina hörntänder 😉

Har man till exempel som jag under min korta elektrikerkarriär råkat få i sig små vassa koppartrådsbitar så kan det vara bra att äta något fiberrikt som sparris eller liknande. Sparristrådarna kan bädda in det vassa och skydda den naturliga utgången. Att äta tuggknut kan vara lite overkill och fungerar kanske bättre som piprensare då.

Så dagens tips: Bjussa er bästa vän på en ny fräsch tuggknut när den gamla har börjat fransa upp sig. Husse, det är en förbrukningsvara, inte en förtäringsvara!

Moff på er!