Tjuv och polis

Helgen som gick var ju en riktigt nosig helg. Efter lördagens trevliga doftövningar var det dags redan på söndagen för en ny dimension på nosarbete. Lite lätt tagen fortfarande av hur nosen hade fått jobba dagen innan tog jag det rätt lugnt där hemma. Strax efter lunchtid var det hur som helst dags att röra lite på sig igen. Återigen plockade matte ner sele och lång lina. Problemet var bara att hon rumsterade med fler saker som min vattenskål till exempel. Den har vi aldrig med oss ut på promenader. Mycket riktigt, obeveklige husse lyfte beslutsamt upp mig från min pläd i hallen där jag liggstrejkade. Ut i bilen bar det och sedan iväg. Som tur var blev det bara en tiominuterstur innan vi stannade igen och jag fick komma ut. Gissa vem som var där? Pelle polis!!! Min älskade lärare från valpkurser, lydnadskurser, nosework och lite annat smått och gott
Efter att ha hälsat och väntat in övriga så åkte vi upp en bit till in mot skogen.
”Lazer, du blir först” sa Pelle polis. ”Där finns en röd flyktbil och föraren har försvunnit upp i skogen. Hitta föraren!”
Husse och jag gick bort till den röda bilen. Husse pekade ner i marken vid förardörren trots att han inte kunde se vad han pekade på. Sedan sa han ”Spåra”.

Här pekar husse ut var han vill att jag ska börja spåra., vid förardörren på den röda bilen. Det här är allt matte hinner fota. Ögonblicket efter avgick Lapphundsexpressen med destination rakt ut i geografin!

Jag såg vad han pekade på. …eller min nos såg. Här fanns det färsk doft av tvåbening. Jag satte iväg runt bilens front med nosen mot marken och husse hade bara att följa efter. Strax hade jag hela linans längd i försprång med husse älgandes efter mig. Nosen följde den flyendes irrfärder i zick-zack över stock och sten, runt buskar och genom snår. Plötsligt tvärstannade jag, här låg en handske på marken som doftade massor av den där tvåbeningen. Husse tog upp den och gav mig raskt både beröm och köttbulle som jag knappt han ta emot innan jag doppade nosen i spåret och fortsatte. Efter ytterligare ett par hundra meter hittade vi rymlingen sittandes illa gömd i en liten klippskreva. Fast jag hade avslöjat hennes gömställe blev hon jätteglad och gav mig en massa beröm. Jag hade följt hennes spår precis som hon hade gått sa hon.
Husse sa att han hade fått ståpäls av stolthet. Husse har ingen aning om vad ståpäls innebär vill jag bara inflika. Han hade i alla fall inte trott att jag skulle förstå vad jag skulle följa för doft till att börja med, och han var uppenbarligen supernöjd över att jag hade hittat den tappade handsken också. Den måste ha varit väldigt dyrbar. Det är förresten första gången jag hittar något på marken när vi spårar.

Sedan visade det sig att den där rymlingen tydligen hade gömt saker runt en röd stuga också. Där fick jag nosa runt i tio minuter och hitta så många dyrbarheter jag kunde. Vilken tur jag hade, alla dyrbarheter var små möbeltassar som luktade eukalyptus och sådant känner jag ju väl igen. Problemet var bara att husse inte var riktigt ”påkopplad”. En dyrbarhet som jag markerade var han inte riktigt intresserad av. Den fick vi ta en gång till efteråt. Det var den enda vi missade. Vi höll faktiskt på att missa en till. Trots att jag buffade tre gånger på den med min tass tyckte husse att jag skulle sluta nosa på äckliga snusburkar som ligger slängda på marken. Vi letade ju möbeltassar. Sedan gick det upp en talgdank för husse. ”Är det en i snusburken?” frågade han. Pelle polis nickade med ett leende och husse såg eländig ut. Jag fick nosa en gång till på burken så husse äntligen kunde utropa en massa beröm och mata mig med min rättmätiga köttbulle igen. Ordningen återställd. Fyra av fem gömmor hittade vi. Den femte var den där som bara jag hittade men husse inte fattade.
…och jag hittade dem alla trots att husse gick och slängde med köttbullspåsen rätt framför nosen på mig hela tiden när han skulle visa mig var han ville jag skulle söka.

Jag har fått korn på något välbekant, och det kommer från den där blå trappstegen som vi är på väg mot. Snart är första dyrbarheten hittad. Den satt under ett av stegen.

Efter lite vila fick jag sedan leta igenom några rum i stugan. Där hittade jag alla fyra gömmorna. Det var två gömmor i ett av rummen, och de hittade jag rätt fort. Sedan ville husse att jag skulle fortsätta leta eftersom Pelle inte hade sagt att vi var klara. Jag nosade runt men det fanns inte mer. Jag gick tillbaka till en av de jag redan hittat bara för att åtminstone få mig lite mer köttbulle. Det funkade. 🙂

Ett spännande rum fullt med verktyg och en massa andra saker i olika skrymslen. Här fanns det mycket att nosa på men bara två gömmor.

Den svåraste inomhusgömman var i ett omklädningsrum med duschutrymme. Där satt gömman på nästan en meters höjd. Som jag sniffade och stod i innan jag förstod att det kom uppifrån. Mental minnesanteckning: Allt finns inte i noshöjd.
Därefter skulle jag söka av ett uthus också. Den där tjuven verkade ha varit överallt och gömt sina saker. Här luktade det av en massa andra dofter, mycket jord och gödning. Själv tycker jag bara att den lite ljusare eukalyptusdoften kontrasterar fint mot de här murriga dofterna, så det tog inte så lång stund innan jag åter hade lite köttbulle i min mun.

Något slags trädgårdsförråd med en massa jordlukt men pikant spetsad med lite eukalyptus någon stans ifrån.

Den stora finalen bestod i att nosa av flyktbilens utsida. Då var jag rätt trött i huvudet i alla fall. Husse hade nästan svårt att få mig riktigt intresserad. Till sist tog jag tag i det i alla fall och hittade den sista gömman under nummerplåten. Vilket konstigt ställe, men kanske hade han bara råkat köra på den när han skulle smita?

Kom igen nu husse, den här har jag redan spårat ifrån! Skulle det vara ännu mer skumheter med den?

Vilken spännande dag det hade varit! Nöjd med mitt polisarbete kunde jag sedan åka hem igen, och precis som riktiga polishundar fick jag…
…just det, åka i buren. Nåja, ibland får man väl ta det onda med det goda.

Moff på er alla små busar!