Kan du säga ”Ciobanesc romanesc mioritic”?

…det kan inte jag, och inte husse eller matte heller för den delen. Men jag kan säga ”buskul fluffboll”, och det är samma sak, åtminstone i det här fallet.

Husse och matte hade fått för sig att jag nödvändigtvis skulle följa med dem en sväng i bilen. Det var visst någon trädgårdsmässa på gång i Wämöparken in mot stan till. Jag tänkte att trädgård hade vi hemma, både blommor, buskar och träd att lyfta benet mot, men det hjälpte inte. Alldeles nödvändigtvis måste jag med. Det skulle bli jättekul lovade de.
Efter en biltur väl värd att glömma (som vanligt)  sprallade jag av mig allt biladrenalin när vi traskade bland andra människor bort mot parken. Många främmande hundar hade gått samma väg så jag hade mycket att göra i gräset vid sidan av gångbanan, och nog borde jag väl kunna avlasta området på några fästingar samtidigt.

Strax innan man kommer fram till Wämöparken finns det en gångtunnel där det låter så roligt om man skäller och precis efter den en rastgård som jag alldeles hade glömt bort. Tänk om… Jodå, där inne fanns det redan en stor vovve som lekte med sin matte, och husse och matte styrde stegen mot grinden! Yes, lektajm! Våra mattar stämde kort av läget med varandra och de var båda positiva till en stunds lek för oss. Själva var vi redan övertända. När vi väl kommit in, husse hade beordrat sitt och tagit av mig kopplet spratt det i hela kroppen på mig.
”Hopp…” Jag var redan iväg som ett skenande expresslok. ”…och lek” avslutade husse något tystare för sig själv.

Den rumänska fanan i topp medan vi rusar fram i full karriär. Vi var rätt jämnsnabba…
…men jag var uthålligare. ”You can run, but you can never hide!” …för då nosar jag upp dig 🙂

Shasta, så hette han, var en valp av den där rasen som står i rubriken, Mio min Mio eller vad det nu var. …om man nu kan kalla en sexmånaders best större än mig för valp. Best var han dock bara till storleken, lekfull valp på alla andra sätt. För egen del tyckte jag att det som omväxling var rätt skönt att få vara den mindre men ändå den som jagade.

Tungan rätt i mun nu, den rackaren duckade när vi skulle gå i klinch och då har jag ju plötsligt blottat både strupe och underrede!

För en valp kan det vara rätt skönt att ha en neutral ringhörna hos matte för en stunds paus när man blir lite osäker på den jagandes avsikter eller bara för att hämta andan lite. Även för en jagande brun liten lappis är det lite tryggt att ha husse och matte i närheten. Inte för att man är rädd för lekkamraten, men man vill ju ha koll på familjeflocken också.

Hallå, vänta lite nu din mattegris, vi skulle väl leka?
En sista svängom innan våra vägar skiljs. Notera förresten de fina agilityhindren som finns i Wämöparkens hundrastgård. De ska vi testa en annan gång.

Efter en stund var vi rätt möra båda två. Leken var slut och jag hade fått mitt. Det var dags för husse och matte att få sitt på trädgårdsmässan, så jag lommade med dem med en skönt trött känsla i kroppen. Då kan det ändå vara rätt OK att bara gå och nosa lite.
Hemresan i buren? Den kan vi också glömma tycker jag.

Moff på er!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *