Dit nosen pekar

Det är inte lätt för husse, att ha en familjeflock med dåligt lokalsinne. Under söndagens skogspromenad var det klippt igen. Den här gången var det matte som gjorde det – smet! När jag försvann för ett tag sedan fick husse ta till något luktorgan som sitter i någon annan fejja, Rödebygruppen på Facebook kallas den tror jag.
När matte försvinner kan husse däremot tryggt förlita sig på mig och mitt eminenta spårsinne. Aldrig att jag skulle tillåta matte att komma bort i min skog!

Skogspromenader är extra trevliga eftersom jag brukar få ha lång lina. Det blir inte liiika roligt som när jag fick springa lös dock. I alla fall inte för mig. Husse tyckte visst inte att det var lika roligt när jag fick upp ett spår och pep iväg som en häxpipa genom skog och mark, därav koppel eller lina nu

Husse borde hålla matte i koppel också, eller åtminstone se till så att hon kanske gick framför oss. Bäst som vi traskade runt där i geografin och drog in alla vilda dofter så tog hon en egen väg och vips så var hon bara borta. ”Konstigt, hon var ju här nyss” sa husse till mig med en blinkning. ”Kanske fick hon syn på något storvilt” fortsatte han sedan.

Husse, stopp och belägg! Vart tog matte vägen?!? Hon får inte försvinna för mig, flocken ska hålla ihop ju!

Dumsnut till husse, när vi efter några minuter gick tillbaka där mattes spår försvann genom riset fanns där inga andra upphetsande dofter så den lätta gubben om storvilt gick jag inte på. Däremot var mattes doft fantastiskt tydlig att följa. Några hundratal meter längs en stig, av till höger på en annan stig och sedan igen rätt ut i riset något hundratal meter och där uppflugen bakom en liten klippa satt hon och tryckte som ett skrämt litet rådjurskid. Tur att jag var där och kunde finna henne till rätta igen. Tänk att hon blivit så orolig att hon gömt sig!

Funnen! …och med så goda pinnar runt sig! Är det det här som ärätpinnar?

När jag gjorde mitt misstag och försvann så var det direkt koppel eller lina och inte en chans till något da capo. För matte var det skillnad. Inte mindre än tre gånger under samma tur lyckades hon irra bort sig. Alla gångerna var det jag som fick leta upp henne och varje gång var det lika roligt att hitta henne. Om det nu var meningen att jag skulle få leta efter henne så får de nog göra det lite mer utmanande, låta spåret kallna lite bättre kanske. Vi får väl se.

Favoritplatsen när husse eller matte är i badrummet. Härifrån brukar de alltid gå ner igen men skulle de välja andra hållet så ser jag det och kan hänga på.
Man måste ju ha koll….

Väl hemma var det rätt gott att få lägga sig lite strategiskt och ta igen sig en stund där jag kunde ha lite koll på husse och matte. Det tär på krafterna med skogspromenader, mer än man kan tro när man får spåra också.

Moff på er!

2 svar på ”Dit nosen pekar”

  1. Hej Lazer, jag tycker att du skall tipsa Husse o Matte om en App som heter Dog Track. Den kan ni ha roligt med alla tre! Aska och jag har bara hunnit testa den litet för sedan blev det jul och annat men hoppas snart kunna lägga många roliga spår utan massa snitslar och annat! Eva

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *