Kerberos också för kloklippning!!!

Vid Kerberos (ursäkta svordomen) och alla förnicklade klotänger, att vara liten valp med klor är inte lätt. Att vara en stor valp med klor är definitivt inte lättare. Hemma har de trägolv i hela huset och husse och matte verkar ha bestämt sig för att hålla mina klor korta. Saken är bara den att vi är inte riktigt överens på den punkten. Jag har kommit fram till att det är extremt obehagligt, rentav farligt att få klorna klippta.

Egentligen började det rätt bra redan när jag var rätt ny här i familjen. Husse pillade med mina fötter medan vi gosade och jag låg på rygg i hans famn. Det var rätt skönt faktiskt. Sedan kom den där klotången fram. Jag minns att jag var lite misstänksam mot den och husse kunde bara klippa ett par klor åt gången, men det blev åtminstone klippt. Då i början hade vi små mutor i form av torkade blodpuddingstärningar som kom till användning för varje klo. Kanske lite dumt för husse som fick ett avbrott för varje klipp. Till sist gick det ändå rätt bra. Jag var lite ovillig till att släppa till mina framtassar men bak gick bra. Sedan en dag när husse skulle gå över alla klorna med tången hände olyckan. Vi hade klarat tre tassar och var halvvägs igenom sista baktassen när han råkade klippa lite för mycket. Han blev nog lika rädd som jag när jag gav till ett falsettpip högre än när Wiener Sängerknaben sjunger ”The lion sleeps tonight” (mer som Pernilla Wahlgrens trestrukna C i ”Piccadilly Circus”). Han träffade pulpan och det började blöda. Det gjorde riktigt ont ett ögonblick.
Efter det fick husse börja om från början med att vänja mig vid tången. Dessutom var han därefter alltid noga med att se till att han hade glasögonen på. Han som tycker han har så bra syn ändå…
Nåväl, det där hankade sig väl fram och jag fick klippt lite klor i taget även om det alltid var med viss misstänksamhet och nu speciellt kring baktassarna. Vi voffsingar känner ju direkt av era känslor dessutom och inte kunde husse dölja att han var extra försiktig och orolig för att klippa fel. Hur trygg gör det mig? Tänk er att ni sitter hos tandläkaren som borrar i en tand medan han mumlar ”Hoppas jag inte går för djupt, hoppas jag inte går för djupt, …”.

Apropå tandläkaren, hur många tycker det är lite obehagligt att gå till tandläkaren? Ni människor har ju också en pulpa i era tänder? Känns det OK att borra i en tand? Utan bedövning? Tänkte nog det….
Tänk om det kan ila i våra klor också redan innan ni träffar pulpan? Nåväl, det där lilla klippögonblicket känns i alla fall mer eller mindre, som ett litet ”kläm” åtminstone, och det där klickande ljudet på det också… så se till att ni har en riktigt vass tång som inte nyper eller glider!

Så för någon vecka sedan var det i alla fall klippt igen (aj, det där var inte ens roligt) . Då satte slarvern tången alldeles för långt in och nöp till. Återigen var det en baktass och Kerberos (förlåt igen) vad ont det gjorde, och som det blödde! Behöver jag säga att när våra blickar möttes så såg jag dessutom att han inte hade glasögonen på sig?!? Jag kan ju bara säga att husses uppförsbacke blev riktigt brant där.

Nu har husse fått börja om från ruta ett igen. Det ryser i mig och jag kan inte låta bli att rycka tassen ur handen på honom så snart han pillar på mina klor. Han har dock precis skaffat sig ett bra trumfkort som han rätt skickligt utnyttjar. I går morse fick han ”skrapa” alla mina klor med klotången i utbyte mot köttbullsbitar. Vad gäller godis så har husse hittat en helt ny nivå. Levlad till köttbullefrestare kan han få mig till nästan vad som helst. (Hurra för hundskolan!)
I dag tog vi nästa steg, fem klor avklarade men bara på framtassarna. Vi började med en sporre (ofarliga tycker jag) och gick vidare till de främre lite längre klorna på båda tassarna. De är inte så grova som sidoklorna vilka tången bara glider av från.

Vi har också bestämt att klotången åker. Ena skäret känns inte vasst. Det är säkert därför den inte stannar på klon om vi är för nära spetsen. Så mycket har vi inte hunnit klippa med den att den borde ha hunnit bli slö. Det bästa vore en tång med riktigt, riktigt vassa skär och ett stopp som gör att man bara kan klippa en liten bit i taget.

Vi har till och med funderat på en kloslip. Dremeln ute i garaget var inget vidare när husse provade, men en maskin där man stoppar dit bara en klo i ett litet hål några sekunder kanske kunde vara något. Allt är värt att prova, det är viktigt att vi får det här riktigt bra, både för mig, husse och matte för jag har förstått att det här är inget jag kommer undan.

På hundskolan hörde vi om en vuxen Cocker spaniel som av någon anledning behövde sövas en gång för att klippa klorna. Något blev inte riktigt bra efter det och man fick börja använda munkorg vid klippning efter det för att få den lite lugnare. Att inte kunna markera med vår mun gör att vi kommer i ett annat underläge som gör det lite lättare för husse eller matte men som känns rätt jobbigt för oss.
En annan vovve sattes i badkaret vid kloklippning.. Då kunde den inte komma undan eller spjärna emot. I badkaret är det ju rätt glatt… på åtminstone ett sätt. Inte mycket fäste för små tassar där.

…och förresten, borde inte ”dagens clou” ge en betydligt trevligare association?

Voff, nu ska jag hälsa på reservmatten från På ”retreat” i Skåre i Skåne. Det kommer nog att bli livat 😛