Bland alla saker man måste lära sig så är det att kunna klara sig själv en stund medan husse och matte gör något viktigt ”vad-nu-ni-människor-måste-göra”. Vi har tränat på det också under sommaren. Vi har en stor hall med sten- och plastgolv som de låter mig vara i. Där brukar jag ändå gilla att ligga när det är varmt. Stengolvet svalkar små valpmagar på ett härligt sätt.
Vi började med korta stunder på förmiddagarna då jag ändå gärna vill ligga och vila. Vad jag förstod så var det viktigt att inte pipa för då kunde de inte öppna dörren för att inte belöna pipandet. När de sedan kommer hem igen och öppnar dörren så blir jag förstås väldigt, väldigt glad att se dem. De har lärt sig fort att inte bry sig om mig förrän vi har kommit ut utomhus eller allt har lugnat ner sig lite eftersom jag har så lätt för glädjedroppar.
Så, vad är det nu med rubriken då? Jo, i fredags var jag hemma själv under förmiddagen, lite längre än vad vi har provat på tidigare. Jag tyckte nog att det gick OK även om det var liiiiite långsamt ibland, men jag hade mina favvisleksaker, filt och vatten tillhands och hade det väl rätt OK ändå. När husse kom hem och öppnade dörren kom han på mig med att slumra lite och vände genast ut på bakgården där han plockade upp värsta favvisen (ja, näst Näbbis då), min rengnagda tennisboll! Den började han bolla mot uthusväggen medan jag sträckte på mig och mjukade upp alla leder och kotor. Sedan lekte vi med studsbollen ett tag innan han började gosa med mig på riktigt.
När vi sedan gick in efter en stund såg jag hur han rynkade pannan och började vädra. Husse ser rätt tafatt ut när han försöker sniffa med sin konstiga nos. Det är konstigt, en så stor nos och med så rejäla näsborrar borde ju vara fantastisk på att hitta vad som doftar. Han böjde sig ner och började syna golvet men hittade inget. ”Har du kissat här inne?” frågade han sedan.
Vilken skamlig fråga! Jag som är rumsren och egentligen aldrig har gjort något inne sedan den dag jag kom!!! (Ja, vi kan väl glömma missödet på dörrmattan en gång för länge sedan, då var jag ju praktiskt taget ute, eller hur?)
Dörrmattan, en badrumsmatta egentligen som husse låter mig torka tassarna på, var det första han kollade men den var torr (förstås!). Mattan gick i tvätten ändå, tillsammans med min filt som heller inte luktade illa och golvet våttorkades utan att det blev bättre Jag förstod inte vad husse tyckte luktade kiss.
De vädrade ut, började sniffa på sina egna löparskor (ja, liiite över gränsen, jag håller med), öppnade garderober och skåp men återkom hela tiden till att jag nog hade kissat ändå. ”Det får bli en rejäl golvskurning med grönsåpa” fastslog husse efter att ha krupit runt och med nosen i golvet försökt hitta var det kom ifrån. ”Konstigt, där han brukar ligga luktar det ju till och med vanilj” hojtade han till matte. Det var då jag förstod att husse har ett noshandikapp på riktigt.
Så, dömd som bara ”nästan rumsren” och ”en förmiddag var nog för mycket”, inte 100% perfekt alltså, så skulle vi över till grannarna för kalas. på lördagen. Husse plockade ihop koppel, vattenskål och ett par leksaker som förströelse för mig. Han började leta runt efter en tuggknut som jag kunda ha att gnaga på i stället för de andra gästerna. På skohyllan hittade han till slut min stora tuggknut och så gick vi. När han plockade upp grejerna hos grannen rynkade han näsan igen, satte nosen mot tuggknuten och ryggade tillbaka.
”Älskling, den här behöver nog tvättas, riktigt varmt”.
Japp, oskyldig står jag här med rent samvete och rentvådda tassar. Jag tror att vi alla var rätt lättade över min återupprättade förträfflighet 🙂
Så husse, tag lärdom: Låt inte mina tuggknutar ligga utomhus i regn och bli genomsura, och tvätta dem gärna någon gång ibland. I värsta fall, köp mig en ny. De blir inte godare med ”mognaden” 😉
Snipp, snapp, snut, den skyldige var min knut!
