Jag tänkte helt kort ge en uppdatering om några kära ämnen för husse och matte.
Vikten: Jag var ju lite tanig i början. 28 veckor gammal väger jag nu 13,7 kg. På 17 motsvarar det en uppgång på 10,5 kg, lite drygt sex hekto i veckan vilket rätt precis motsvarar den takt jag fortfarande håller. En stadig uppgång med andra ord. Detaljer hittar ni här:Tillväxtkurva.
Husse och matte har krympt portionerna med c:a 10% för att dels bromsa viktökningen lite (jag får ju köttbulle också som belöning ibland) och dels för att de tycker det är bättre att jag har aptit och är lite mer sugen.
Mankhöjd: På höjden mäter jag nu lite drygt 45 cm. Det är lite svårt att mäta eftersom jag inte tycker om att ha den där tumstocken över mig och helst sätter eller lägger mig. Knappt fyra cm kvar till de rastypiska 49 (46-52).
Maten: Efter försök med en del olika sorter har vi landat på torrfodret Nature’s Protection, Junior Lamb. Kliandet, pälsfällningen och lös mage har upphört men just nu är det lite klent med aptiten. Både husse och jag tycker att det fodret luktar rätt… trist.
-Tillfällig lösning: Husse mosar in tio, femton gram blodpudding med torrfodret, då kan jag till och med tycka att det kan vara lönt att skynda fram till matskålen när han säger ”Varsågod”. Vi får hålla koll här, tendensen är lite hård i magen. Tips på bättre lösningar mottages tacksamt!
-Långsiktig lösning: Hitta något annat kycklingfritt med trevligare lukt och smak, köp inte så stora säckar! Även här mottages tips med stor tacksamhet!
Klippa klor: Åh vilken ångest vi hade, både husse och jag. Att en klotång kan göra en sådan skillnad. En rödskänklad Miller’s införskaffades och sedan dess har det gått som smort. Senast i lördags klippte husse alla klorna på mindre än tio minuter.
Åka i hundbur: Det var ju en ren skräck inledningsvis med stressmage och kräkningar. Efter att ha fått levt med buren öppen i köket och alla mål serverade i den hela sommaren så är det numera helt lugnt att åka i buren. Bältesselen fungerade som alternativ under sommaren men blev rätt omständlig att kliva i och ur hela tiden.
Pälsen: Valppälsen ska ju normalt börja trilla först under andra halvåret, för mig började det redan runt fyra månader. Vi skyller på maten. Nu har den riktiga pälsen börjat komma på allvar. Svansen fylls ut, jag har fått lätt vågig päls på ryggen och en mörkt brun lyster.
Tänder: Alla valptänder var bytta strax innan sex månaders ålder. Mycket rejälare doningar sitter där nu men husse och matte vill inte att jag använder dem när jag hälsar på folk, det finns de som kan bli rädda då. Det är svårt men vi tränar på det
Kissar: Fyrbent fortfarande, men i morse lättade jag faktiskt lite på ena bakbenet. Det var lite risigt där jag stod, så egentligen var det väl mer en tvekan att sätta ner sista tassen i marken bara… tror jag i alla fall.
Skall: Jag kämpar på, vet att jag inte bör men ibland är det bara så förbaskat svårt att hålla sig. Det är som hicka, jag försöker hålla igen men det bara bubblar upp ur halsen och ut genom en förvånad mun.
Voff (hoppsan), vi hörs snart igen!
Oj vad du växer brorsan. Själv har jag inte lyckats komma upp till mer än strax under 8 kg. Fast jag var ju minst av syskonen….. Jag har blivit lite känd och klämd av vår hundtränare Petra och hon tycker jag är lagom- så då ska jag väl vara liten :). Men orken är det inget fel på.
Håller med om att det är omöjligt att få stopp på de där små ”moffen”. Jag lyckas inte heller även om jag försöker – de bara kommer. Det bubblar här också.
Vi ses. 🙂
Åh, vad kul att jag hittade dig här! Själv är jag precis som Lexi bra mycket mindre än vad du är, vägde 8,6 på min 7 månaders dag. Det var faktiskt därför som min matte hittade dig här när hon googlade på tillväxtkurva. Jag har hela tiden tyckt att jag är lagom medan matte oroar sig lite över vikten. Skönt tycker hon att se att syrran ligger i ungefär samma viktklass som jag 🙂 Mina moff blir gärna voff, det är ju så himla svårt att hålla sig när det går förbi så många spännande typer utanför min bästa utkiksplats, balkongtrappan. Där ser jag allt och alla, super tycker jag. Matte tycker annat…
Min mat har inte heller varit jättespännande alla dagar. Nu har dock matte köpt en påse canagan salomon som hon blandar i mitt gamla tråkiga och nu dansar jag när det är matdags så sugen är jag!
När jag springer fritt i skogen studsar jag över stock och upp på stenar men upp i bilen? Nej, tack då får man allt lyfta in mig, varför skulle jag sätta mig där självmant? Hälsningar från Prima, min matte Karin hälsar hon också!
Ja, husse och matte fick veta av veterinären i juni att jag var lite tanig. Just nu kan man nog inte kalla mig för tanig längre, snarare lite ”krabbig”. Kraftig benstomme och mycket muskler vill jag säga men jag har märkt att de ger mig lite mindre mat igen och nu har jag inte rört mig så mycket i vikt de senaste veckorna.
Vad roligt att ni hittade tillväxtkurvan på google. Vi letade själv och saknade något sådant. Det var därför husse la upp den här, om någon annan också är lite vilsen. Nu kanske min kurva pekar för mycket uppåt, det skulle vara roligt att se andras och kunna göra något medelvärde.
…och vad roligt att ni hittade hit! 🙂 Om ni ”gillar” min sida (”Hunden Lazer”) på facebook så får ni veta när det händer något nytt här. Det brukar bli ett par gånger i veckan!