Oj så det kan bli

Oj så tokigt det kan gå. Här filurar man lite i sin egen bubbla med sådant som intresserar en i största allmänhet, ja rent av i synnerhet, när plötsligt husse eller matte råkar komma förbi och undrar vad man pysslar med. Vad svarar man då? Knypplar lite…? Nehej.

Ööööh, vi bara lekte lite, Nalla och jag, och sedan bara liksom ville hon inte mer så hon la sig så här helt själv och läckte lite ludd… Jag vet inte, jag var knappt här ens. …så jag tänkte att hon kanske behövde en styrkekram nu då.

Likadant nu när våren är här så låter husse och matte dörren stå öppen lite ibland. Det är väl inte så underligt om man passar på att ta med sig en leksak eller fem ut då? Husse tycker att det är som att ha småbarn igen. Han får bara gå och plocka ihop allt jag drar ut, möjligen med den skillnaden att han gärna får försöka få fatt i grejerna först. Leka kull är det bästa…

Här har vi några av mina favvissaker…
…och igen. Det är ett bra ställe där jag har översikt över alla mina grejer samt om någon kommer ut bakom huset eller rör sig mot vår grind. Perfekt helt enkelt. Husse, jag tänkte att jag kan väl flytta ut nu, lite grann ibland i alla fall?

Nej, borta bra men hemma bäst. Om sedan borta kan vara hemma samtidigt så är det ju ännu bästare liksom. …och i slutet av dagen så är ju ändå flocken det viktigaste, närheten till husse, matte och de andra vuxenvalparna.

Hördu husse, kan du inte heller sova? Hördu? Jo, det där med Nalla, kanske trodde jag att hon var lite mer al dente än hon var, bara lite alltså.

Bus och moff!

Bookmark(0)