Det är väl lika bra att redogöra för den tredje dagen på Pelles Hundskolas lydnadskurs innan den fjärde infinner sig. Det är ju dags på onsdag igen.
Den här gången hade jag haft en massa läxor med husse. Varje promenad skulle jag ha en fokus, fokus och ännu mer fokuse på husse. Jag som är van vid att det är han som har fokus på mig. Dessutom har han börjat prata mycket mer med mig, typ hela tiden. Det är så man får skavsår i öronluddet. ”Här Lazer, hördu. Upp med nosen! Häpp! Här är husse, hallå…”
Dessutom hade matte stekt köttbullar, den mest oemotståndliga belöning jag vet, allt för att öka chansen till att husse skulle kunna få ett uns respons från mig under kursen, allt med tanke på historierna om hur alla andra intryck kortslöt ”hussereceptorerna” för mig.
Matte följde också med den här gången. Hon ville kolla hur det gick för mig i skolan och själv se om husse kanske överdrev lite när han berättade om hur ofokuserad och hopplös ”myrpåsen Lazer” var på kursen.
För att jag skulle få lite ”miljövana” åkte vi ut nästan en timme i förväg för att leka och tjuvträna på gräsplanen innan kursen.
Först springa sig trött, sedan nosa sig ”mätt”…
”Ok husse, om jag bara kastar mig över Pelle när vi ska häls… nehej, inte det alltså. Se och höra, inte röra.”
Vi körde lite koppellös inkallning mellan matte och husse också så att jag fick lite smak för mattes supergoda köttbullar innan de andra hundarna kom. Då blev det lite mer liv i min lucka men ändå rätt kontrollerat om jag själv får säga det. Några välkomstskall senare så satt vi alla i ring redo att börja.
Första övningen var att gå fram och tillbaka genom ringen med fokus på husse/matte och inte på de andra hundarna. Husse jobbade rätt intensivt med att påkalla min uppmärksamhet. Hundarna var inte så stort problem utan snarare kanindofterna i gräset.
Efter det var det ”hälsning”. Pelle gick runt och hälsade på hussar och mattar medan vi hundar skulle hålla oss på vår kant (det vill säga sittandes vid deras sida). Det gick bra… på andra försöket. Jag trodde ju att Pelle ville hälsa på mig också. Belöningsköttbullen rycktes snabbt tillbaka tills jag hade satt mig igen och husse och Pelle hade hälsat.
Dagens marsch i kolonn med möte gick bra faktiskt. Jag tycker själv att husse luktade lagom mycket köttbulle för att hålla mitt intresse vid liv genom hela övningen.
Roligaste momentet i skolan? Rasten tror jag. Då fick jag leka med husse, eller om det nu var han som lekte med mig.
Efter rasten, som dessutom bjöd på törstsläckning i vattenskålen, var det dags för ännu mer träning på ”fokus under störning”, den här gången med hundar som närmar sig bakifrån och går förbi.
Dessutom hade vi besök av två främmande hundar som ”vistades i vår närhet” utan att deltaga. Båda var hundar ”med attityd” som behövde miljöträna i närheten av andra hundar. Det störde oss egentligen inte speciellt mycket. En av dem blev dock senare ombedd att gå runt bakom våra ryggar medan vi skulle sitta stilla i ring med husse och matte ”på koppellängds avstånd”. Det svåra var inte att hålla fokuset ifrån främlingen utan att låta bli att maka sig lite närmare husse.
När kursen väl var slut och vi skulle åka hem tyckte matte att jag hade varit strålande duktig. Hon är duktig på det där med uppmuntran och beröm… och köttbullar som ju hör till.
Till och med husse tyckte att jag skötte mig bra, så lite framsteg gör vi allt.
Tack för idag, slut för idag!
