Att äta eller att äta

Att vara en hungrig liten valp är inte lätt. Eller så är det det. Allt går nämligen att äta om man som jag är en väldigt okräsen och ”sugen-på-det-mesta”-valp, precis allt. Sedan är kanske inte allt att rekommendera. Choklad, lök, vindruvor, russin och en massa andra saker känner husse och matte till som rent av giftiga för mig så det går jag bet på att få lägga tassarna på. …nåja, nästan i alla fall. Inne på min inhängnade bakgård finns… fanns det hyacinter. Sedan lärde jag mig att gräva där det var lite mjukare jord (vad gott jord luktar förresten). Vi får väl se nästa vår hur många lökar jag gjorde slut på. Husse och matte blev inte jätteglada när de hittade söndertuggade hyacintlökar och skal på farstutrappen. Ganska snabbt kom det upp ett extranät runt en plats med gladioluslökar som jag ännu inte hade gett mig på.

Nej, det här var ingen hyacintlök. Hade det varit det så hade den inte sett så hel ut.

I mitten av juni hade jag en ganska spännande jaktsäsong. Ollonborrarna svärmade under mitt äppelträd. Jag kunde höra och känna lukten av dem under marken på väg upp och på kvällarna hann jag oftast före husse med att hitta dem på marken. Husse verkade också vilja ha dem men han stampade hellre på dem än tuggade i sig dem. Konstigt beteende i mina ögon. Jag tyckte de kittlade dödsskönt i kistan men det var lite ”skaligt” när de skulle komma ut den naturliga vägen.
Sedan började trädgårdsborrarna svärma i hundratals mitt på dagarna. Tänk er luften full av snacks… :D. Husse blev helt tokig och sprang runt och dunkade gräsmattan med ett gammalt squashrack. Att piska dammet ur någon gammal matta kan väl en valp förstå, men att piska gräsmattan??? Han ojade sig något om nästa års gräsmatta dessutom.

Pinnar är goda att tugga på. Helst ska det gå att tugga i sig dem helt. Vinbärsbusken är full av lättuggade pinnar. Allra godast är de där orangea pinnarna som matte skalar och själv också äter. De slinker snabbt ner, men som med alla pinnar så måste jag bara få tugga i mig dem liggandes under äppelträdet. Får jag en i köket så är det fort till dörren som gäller så jag kan få komma ut och börja tugga.

…och mig säger de till bara jag nyper en kvist i vinbärsbusken!!!

Annars har väl husse och matte haft mer bekymmer över mitt slutna kretsloppstänkande. De borde väl vara stolta över att en liten valp kan vara så miljömedveten men nej då, käka bajs är visst inte OK visar det sig. Om det var att det blev lite mindre gott när de slutade med färskfoder eller om det var ananasen som gjorde det, men numera kan jag gott tänka mig att avstå så att de får göra sitt jobb med sina små svarta påsar i stället. Fast det är ju synd att låta husse känna sig alltför trygg, så ibland slickar jag mig om munnen när jag har ”gjort mitt”, bara så att husse ser att jag nog kan tänka mig ett smakprov. Han brukar få en väldig fart då 😉

Husse och matte har för övrigt haft ett väldigt huvudbry med det där med foder. Färskfoder eller inte färskfoder, torrfoder eller ”blötfoder”. Nu har det för stunden landat i lätt uppblött torrfoder. Efter att jag fått väldigt kli och börjat fälla min valppäls nästan två månader i förväg, en massa googlande, ett samtal med urmatte Lena och till sist ett veterinärbesök så listades några teorier:

  1. Rävskabb: Finns runt Rödeby och förklarar kliandet på benen och mot bakkroppen till men det fanns inga andra tecken t.ex. i öronen, inte så troligt. Fast jag är ju rätt lik en räv…
  2. Foderbyte.:Vi hade strax innan pälsfällningen började bytt till ett nytt torrfoder (Pure Natural) med mycket proteiner. Torrfoder som torrfoder? Inte nödvändigtvis.
  3. Allergi? Utöver pälsfällning och kli så var det inte speciellt mycket mjäll och inga synliga rodnader på magen t.ex.
  4. Normal om än något tidig fällning av valppälsen.
Vem vill inte klä av sig lite när det är varmt?

Ett första försök med att växla foder igen kan ha gett resultat. Det kliar inte alls lika mycket längre. Det nya fodret, Royal Canin, har inte lika mycket proteiner. Kanske kanske…?

Nej, nu måste jag hitta något att tugga på. Hej hopp!!

 

Bookmark(0)

3 svar på ”Att äta eller att äta”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *