Oj vilken dag jag hade igår. Till att börja med ett glädjande besked, magen tycks ha stabiliserat sig nu. Det beskedet gav jag husse och matte vid flera tillfällen igår och även nu idag. Varannandagssyndromet verkar ha släppt (peppar, peppar…) och jag är nästan helt över på lammproteinfodret nu.
Jag frågade ju om det var någon som var sugen på att åka hundbur. Husse var dum nog att räcka upp handen så jag stängde in honom en stund. Tur för honom att bilen är på verkstad, annars hade jag kanske tagit ut honom på en tur också 😉
Näbbis har avslöjat sitt innersta för mig. Tyvärr kastade han samtidigt in handduken och vände magen i vädret. Det var efter en stunds sedvanligt tilltufsning, tugg och bus som besvarades med kärvänliga (kan jag ha misstolkat det?) pip av Näbbis som han bara sprack upp i en söm och nästan tappade en labb.
Vit stoppning var vad luddisen var fylld med. Husse och matte skickade honom till någon slags symaskinsakut eller så. Hoppas han är kurant snart. Jag har nämligen lite nya tänder på gång som jag vill prova på honom. Två kindtänder föll nämligen igår under lite lek med en tuggknut och det verkar som att ersättarna redan var redo under dem.
Svampletarkursen gick in på ett mer praktiskt moment igår: Skogstur. Det blev en rätt givande tur. Husse och matte fick med sig sådana där gula hem och jag fick en massa godis. Det var vansinnigt spännande i skogen men jag förstår inte riktigt tjusningen med de där gula svamparna. Det fanns ju så mycket mer spännande dofter i skogen. Som när jag plötsligt gjorde ett sidledsryck och ledde husse rakt på en alldeles färsk rådjursbajs. Den hette visst ”Usch!” på människospråk.
Väl hemma fick jag en extra ranson hundmat efter skogsturen, kan det bli bättre? Ja, okej då, jag hade ju kunnat få behålla den munfull jord som de snodde från mig tidigare under dagen. En ”sidofångst” i jakten på något litet kryp. Men å andra sidan så var det ingen som snodde flugan av mig som jag efter en stunds guttaperkastudsande över golvet till slut lyckades knipa.
Som sagt, dagsformen är i alla fall god men det är ett evigt vakande öga från husse och matte på vad jag nosar upp för godsaker.
I morgon ska jag börja skolan! Hopp och lek på er, vi hörs!
Hej Lazer! Jag brukar precis som din husse springa en del och under en period hade jag en hund som jag hade bestämt skulle följa med på mina rundor. Det gick bra några gånger men sen gömde han sig när jag tog på löparskorna. Kan vara ett tips om husse är påstridig.
Tack Sollan, jag får inte följa med på några turer än. Husse och matte hade redan sprungit när vi tog promenaden men jag ska påminna honom att ta det lugnt med mig och göra det roligt när det blir dags.
Ibland springer vi ikapp lite eller jagar varandra men mer än så blir det inte än.
…fast det är fasligt skoj att jaga studsande bollar också 🙂