Hurra, nu är jag en valpklabbare!
I måndags kväll var det dags för första dagen i skolan. Jag började i valpklass i Pelles hundskola (http://www.pelleshundskola.se/). Matte hade packat min skolväska med vattenskål, vattenflaska, påsar för ”diverse behov” och en hel massa hundgodis. Husse och Elio (människovalp) tog mig med till Rosenholm där kursen skulle hållas. Nästan framme passerade vi en stor parkeringsplats med en väldig massa bilar. Då tror jag att husse fick ståpäls, för tydligen var det bygdens hockeystolthet KHK som hade ispremiär. Jag som trodde att de alla hade kommit till hundskolan…
På kursen fick jag möta en hel massa nya kompisar. Alla var vi runt 4 till fem månader men oj vilken skillnad på storlek. En Berner Senner som hette Hero måste ha vägt fyra gånger så mycket som jag. Där fanns även valpar av Corgi, Flatcoated retriever, Shi Tzu, en schäferblandning, Australian shepherd, Tollare och några till.
Här fick alla hussar och mattar veta sådant som vi valpar redan känner till, som att en hund kan bli jättetrött och nöjd av att få jobba med nosen. Det ger mycket bättre effekt än en lång promenad… och långa promenader ska ju helst inte små valpar behöva göra.
Jag förstod också nu varför husse envisas med att ha godiset i sin vänstra ficka. Det är en del i en komplott för att få mig att gå på just den sidan. Jag som börjat tro att det bara var för att det kändes ”rätt” som jag går där. …och för att husse och matte envisas. Visst har det känts lite mer lovande att gå nära godiset också.
Jag gillar husse och mattes godis som de belönar mig med. Därför är jag rätt nyfiken på att få prova lite ”riktigt” godis. Pelle sa nämligen att hussarna och mattarna skulle ha med sig lite ”riktigt” godis nästa gång, som köttbullar eller prinskorvsbitar eller så om bara magarna klarar det. Inga ”sådana där torkade leversnittar” om de ville ha något riktigt oemotståndligt för oss valpar. Där blev husse lite lång i ansiktet och tryckte ner leversnittarna lite djupare i den där vänsterfickan.
Vad fick vi träna på då? Tja, det svåraste var det vi fick göra mest av: passivitetsträning. Vi var tvungna att sitta åtskilda utan att leka eller busa med varandra. Det var JÄTTEJOBBIGT! Det var en massa svansande, blickar, koppeldrag, gläfs, gnyende och stundtals skall, men allteftersom lade sig upphetsningen lite.
Sedan fick vi testa inkallning där den inkallande fick springa genom ringen av hundar. Det var ingen konst för mig, men ”flattien” gjorde en nittigradare och dök in till schäferblandningen. Det var skoj, men när matten fortsatte springa bortåt och ropade insåg ”flattien” att han nog hellre ville till matte och sprang till henne.
Det var visst viktigt också att inte försöka fånga in oss eftersom det kan göra att vi tvekar att komma riktigt nära i fortsättningen, speciellt om vi upptäcker att vi kan komma undan. Det är ju inte alltid det roligaste alternativet att vara kopplad till exempel, om ni nu frågar mig. Klart roligare att få skutta runt.
Vi fick också gå en och en med Pelle genom en mystisk stuga full av möbler, maskiner, bråte och skumma dofter. Han ville visst se om vi var oroliga små vovvar. Han verkade mycket nöjd med mig. Jag var mest nyfiken och inte ett dugg skraj.
Vi fick betyg redan första dagen. Jag fick högt betyg i ”icke skällande för att vara lapphund”. Några gånger skällde jag ju lite men det var när det brakade loss hos de andra valparna samtidigt.
Sedan fick vi hemläxa i förbudsträning allihop. Konsten att lyda ett ”Nej!” när det finns en frestelse. Det har vi redan tjuvtränat länge på hemma så det ska inte vara något problem. Nu har husse och matte börjat förvänta sig att jag ska se dem i ögonen bara innan ”Var så god!” kommer. Det är väl liiiite jobbigt då.
Förresten, hörde ni också på radion om den där kliniken i Jönköping för överviktiga hundar. Det måste vara väldigt duktiga hundar som belönats med mååånga köttbullar 😉
Så, dags att plugga lite, vi hörs!
