Våra promenader är fina tillfällen till reflektioner. Som att vi hade en sommar som vägrade säga nej och nu har vi haft en vinter som inte kunde bestämma sig, inte ens med lite hjälp på traven från snömakarna och deras maskiner. Jo, visst har vi haft vinter men kallt har varvats med mindre kallt, snö med regn och mulet med …mulet. Det har inte varit så mycket av den där solen på ett tag, men nu när människorna precis har fått till det med snö så att de kunde kasa runt och åka utför på sina brädstumpar och tvåbensvalparna precis ska få ledigt från deras valpkurser för vinterlekar, ja då leker vintern tittut igen och springer och gömmer sig. Vem tittar fram då, när vintern gömmer sig? Jo först gubben höst med rejäla ösregn och sedan lilla fröken vår med gott understöd av solen.
Vår lilla å nere i dalen är inte så liten längre. All snö vi hade för en vecka sedan verkar ha runnit ner i den. Det är inte långt kvar upp till stigen så nu kan jag utan vidare dricka ur den när vi går förbi. Att vattnet stod högt det visste vi ju då men riktigt hur högt det stod förstod vi inte förrän vi en sen kvällspromenad för ett par dagar sedan stod där i mörkret vid en bro bort mot skidbacken. Efter lite ösregn hade snön plötsligt fått nog och kastat in handduken. Ån hade svämmat över så att man inte kunde komma förbi och det var bara att vända tillbaka. Man hade behövt en bro för att komma ut på bron, den var helt omgiven av vatten.
När nu dessutom vårvärmen börja komma och vi är i princip helt snölösa har det börjat bli tätt på given med turer till duschen för att duscha av tassar och underrede. Det är mycket blött grus och smuts som skvätter upp när vi är ute men det är väl smällar jag kan ta så länge jag slipper duscha hela mig. Blöt päls är inget roligt. …och apropå päls, det är allt lite fuskigt när husse och matte kan knäppa upp sina tjocka jackor och till och med lätt byta dem till lite tunnare beroende på vädret. Jag tycker nog att min sköna vintertäta päls redan börjar kännas lite ”too much”. Vi får väl se när jag bestämmer mig för att kasta av mig den jag också 🙂
Kom ihåg, bästa kryddan i maten är lite hundhår!
Moff på er!
