Man vet aldrig vad man kan springa på under sina lunchpromenader. Härförleden till exempel skulle vi ta en tur genom skogen bakom huset. Husse tycker det är bra när jag får rasa av mig lite innan vi tar själva promenaden så den här gången hade han tagit med mig en riktig favvis, min ”boll-i-snöre”. Ute på fotbollsplanen brukar jag få vara okopplad så att vi kan leka loss ”på riktigt”.
Efter att ha lekt en stund med min ”boll-i-snöre” kopplade husse mig och vi gick genom dörren i det höga nätstaketet ut i skogen. Jag var fortfarande hypnotiserad av bollen som husse nu bar i ett stadigt tag i ena handen medan han stängde nätdörren bakom oss så när vi vände oss om blev vi lika överraskade båda två för där, uppför mördarbacken, kom en husse med sin hund.
Hunden var en slank, stor, gråbeige hane i lekfullaste busåldern. Vi hade redan ”doftväxlat” lite med varandra, på det viset kände jag igen honom, men det var roligt att få ett ansikte och en päls också till doften.
Våra hussar pratades vid lite medan vi hälsade på varandra. Det visade sig att han hette Spike, var en Siberian Huskey på drygt sex månader och lite skygg för min husse. Jag sa till honom att husse är världens snällaste men det visade sig att han var lite skygg mot alla främmande tvåbeningshanar så det var inte just min husse det hängde på. Tänk så olika vi kan vara, jag som bara vill leka och vara bästa kompis med allt och alla.
Vad glada vi blev när det visade sig att hussarna hade kommit överens om att släppa oss lösa för att leka en stund. Spikes husse ville gärna ha staket runt oss så vi styrde raskt kosan hemåt igen.
Väl hemma blev det full fart! Hundan vad bra han sprang! Jag rusade fram med rejäl intensitet medan det kändes som att Spike bara joggade helt lättjefullt framför mig, Det stod inte långt på förrän all snö var helt upptrampad på tomten. Var det inte jag som jagade Spike så var det han som jagade mig. Vi var nog lika fulla av saliv på halskragarna båda två efter alla fingerade attacker.
Som alltid så blev jag rejält slut av så mycket vild lek, så när Spike till slut blev tvungen att gå och vi skulle återuppta vår avbrutna promenad så blev det bara en kortis för att göra mina hundliga behov innan vi gick hem och in igen. Efter en vild stund är det gott med lite vatten och sedan få vila i lugn och ro, gärna intill husse medan han jobbar lite.
Moff på er!
