Klädnypa, magknip och kloklipp

Det är inte klokt vad svårt det kan vara med det där med ätandet. Jag har en lätt födoförvirring. Jag älskar att äta, eller i alla fall att tugga och svälja, sedan blir det kanske fel saker vilket straffar aptiten och intaget av riktig mat.
I helgen kapade och högg matte, husse och jag ved. Ja, de kapade och högg, jag kanske snarare högg in på den. Jag snodde bitar som jag gick lös på med mina starka klippare till kindtänder. Husse blev lite orolig och stal tillbaka vedbitarna hela tiden eftersom han tror att jag kräks av för mycket träbitar i magen. Bara för att jag kräktes efter att ha tuggat på hans träskor förra veckan! Han kanske skulle fundera lite på sin fothygien i stället. Själv vill jag tro att kräket kom av den, inte av träflisorna.
Igår kväll var det dags igen. Jag hade hittat en klädnypa ute på altanen som gav ett så skönt tuggmotstånd. Några bitar slank väl ner men inte kändes det så konstigt. Senare på kvällen satt husse i soffan och jobbade på sin dator när jag kände hur magen liksom bara ville komma ut och hälsa på. All kvällsmat blev jag av med framför fötterna på husse. Hoppsan vad genant! Man känner sig dubbelt så ynklig när man både mår dåligt och får dåligt samvete för att man skräpat ner. Då är det skönt att kunna lomma iväg till sin sovvrå och sjunka ihop i en liten hög.

Stör mig inte! Ser ni inte att jag mår risigt och vill vara ifred! ”Snörvel”

Om det var klädnypan som nöp mig i magen eller om det var något annat kan vara svårt att veta. Varken frukost eller lunch smakade idag. Inte förrän under eftermiddagen kom aptiten tillbaka.
Annars har det varit lite si och så med aptiten på mat ett tag nu och det har satt sina spår. Senaste veckan har jag stått stilla i vikt. Senaste två veckorna har jag gått upp tre hekto totalt att jämföra med de sex hekto i veckan jag har hållit i snitt annars.

Annat än magen som nyper: Klotången! Jag vill bara malligt rapportera att numera är det rätt lugnt, nej till och med lite gosigt skönt, att klippa klorna. Som liten valp var det rätt jobbigt att sitta i husses knä för kloklippning. Nu är det möjligtvis husse som tycker att det kan vara lite jobbigt. Själv tycker jag bara att helgens kloklippande var rätt mysigt.
…och gott.

En tass klippt, husse lägger ner tången för att ge mig lite köttbullemuta. Näbbis som alltid en trogen moralstöttare men numera behövs det inte. Här är rätt gott i husses famn 🙂

Tjillevipp!

Bookmark(0)