Ibland snubblar man över en ny kompis. I helgen som gick fick jag utökade domäner på hemmaplan när husse och matte avslutade instängslingen av tomten. Medan husse la sista handen på en liten grind på baksidan mot den stora grusplanen var jag och matte och rensade lite ogräs i rabatterna på framsidan. Hon krattade och jag grävde, bra arbetsfördelning. Plötsligt får jag vittring av något stort och spännande och när jag kommer bak till husse så får jag se en stor schäfer springa och leka på grusplanen. Jag gav skall som hälsning, både en, två och tre gånger medan husse försökte tysta ner mig. Kampen mot skallen som ville bubbla upp ur halsen och önskan att vara husse till lags gjorde att jag nog såg rätt ynklig ut, hukande med bakåtstrukna öron och ändå ”Hej, kom och lek med mig” hoppandes som grodor ur munnen på mig.
Som tur är hade schäfern en väldigt förstående matte och när hon ropade att jag var välkommen att leka med Ice (ja, vilket coolt namn, eller hur!) så öppnade husse helt sonika grinden och släppte ut mig. Glad och med lagom mycket valpamnesi för att glömma bort hur det kan vara att leka med för stora hundar (Marcus ni vet) så rusade jag rakt ut, men när jag kom närmare och Ice liksom bara tornade upp sig kände jag mig rätt liten ändå. Som tur var så lekte han lite snällare även om hans skall när han markerade ”kull, du har den” lät ruggigt djupt och storvuxet.
Det visade sig att även Ice har gått i Pelles hundskola, så han var riktigt väldresserad och lyssnade fint på sin matte när hon manade honom att ta det lite försiktigt med mig. Det var skönt att ha husse och matte där ute också, de var lite trygga tillflyktsorter där jag kunde vila ut en stund när jakten blev lite för enkelriktad.
Vi höll väl på och rasade runt i 20-30 minuter med lite vilopauser. Om tunghänget avslöjar vem som var tröttast så vann nog Ice. Jag har aldrig sett en så lång tunga, schäfrarnas Gene Simmons!
Mer lek åt hundarna!
Moff på er!
