Skogsmulle

Utöver att tugga i mig en massa konstiga saker så är nog det bästa jag vet att springa runt i skogen. Kombinationen är ju alltid möjlig men inte alltid att rekommendera (http://www.hundenlazer.se/uncategorized/i-skogens-skafferi/). I skogen är ALLT bättre. Mjuk mossa eller prassliga löv är skönt under tassarna. Framför allt prassliga löv är superskoj att bara rusa runt i, rasslandet och prasslandet liksom triggar till mer bus. Pinnar och ris att väja för eller att hoppa över.

I skogen blir allt hårt så mjukt. De här stenarna hade varit mycket tråkigare hemma i trädgården.

Sedan är det ljudet. Hemma låter alltid något: bilar, människor, maskiner, musik. Till och med när husse och matte tycker att det är tyst så finns det en ljudmatta av fläktsurr, elementsus och grannarnas luftvärmepumpar. I skogen är det mycket renare ljud för känsliga öron. Lite vindsus och så här på hösten några enstaka fåglar. Ja och så matte och husse som trampar omkring på kvistar. Det är skönt att veta var man har dem.
Dofterna sedan. Murrig mossa och svamp blandat med viltvittring av alla de slag. Kors och tvärs har det ritats doftspår efter en massa spännande främmande djur. Det finns helt enkelt så mycket spännande att upptäcka i skogen.

Hej vad det går! När jag sniffat mig bortåt en bit efter något spännande vildsvin eller rådjur så ropar husse och matte mig tillbaka. Då är det full fart som gäller innan köttbullen brinner inne.

Nu i helgen var vi ute en sväng igen. Husse och matte tänkte späda på svampförrådet med lite fler trattkantareller. Det är lite synd om dem som inte har bättre spårsinne, de tvingas gå och stirra ner i marken hela tiden för att försöka hitta de där bruna små grejerna. De ser ju inte lika smarriga ut som de där röda med vita prickar, men smaken är ju olika. Efter en god stunds markstirrande så lyckades de hitta rätt skärpedjup på ögonen och såg allt det där jag redan hade sett med både nos och ögon så länge.

Herr och fru (tratt)kantarell står i öppningen till sitt hem som de strax ska lämna. De vet det bara inte riktigt än…

Efter att ha plockat på sig en massa ”trattisar”, de heter tydligen så, och det hade börjat regna så tyckte de att jag hade fått nog med frihet för en dag. då blev det buren för mig och kort hemfärd till Rödeby igen.

Husse har fått för sig att bärtorken vi har inte duger utan att det torkar bättre och finare ovanpå pannan. Hade jag gjort det där så hade jag fått skäll, det är jag säker på.

Väl hemma efter någon timme i skogen smakar det alltid gott med lite käk och vatten,  och här tycker jag personligen att det kan vara rätt skönt att gå och knyta mig en stund på filten. Det borde alla prova! 🙂

Moff och ha det gott!

Bookmark(0)