Jag älskar att leka med någon av mina tennisbollar, speciellt när husse eller matte kastar bollen mot en vägg och jag får fånga den på tillbakastudsen. Allra roligast är det nog ändå att leka tafatt när de vill ha tillbaka bollen, gärna lite dragkamp också när vi ändå är igång 🙂 Jag talar om för dem när det är dags genom att buffa dem med bollen i knävecken. De ser så roliga ut när de liksom niger till lite.
Lite liknande går det till i en annan lek som husse gillar att titta på. Jag tycker också det ser rätt skoj ut, och våra kompisar har så fina tröjor, alldeles orangea. I den här leken är inte bollarna lika runda och rullar inte något vidare bra. De vill mest ligga platt och glider runt på det där kalla glatta när man smackar till dem med en träpinne. Jo, ibland när vår flock, de som vi brukar heja på, ska smacka till den där plattbollen så vill den inte riktigt ligga still utan rullar så att den inte går att träffa ordentligt. Då brukar husse och en massa andra kompisar som har samlats runt det kalla glatta yla så besviket. Jag tror att jag har börjat förstå deras lek lite hyfsat. Det är två flockar som slåss om att försöka ge plattbollen så mycket smisk som möjligt. Precis som när husse och jag leker så vill de inte släppa ifrån sig leksaken frivilligt, i alla fall inte till den andra flocken.
Husse brukar ju kasta vår boll på väggen. Här är det lite liknande. De har ställt var sin kompis i ena änden av det kalla glatta. Han brukar kallas ”väggen” rätt ofta. Antingen det eller sållet men det vet jag inte vad det är. Hur som helst så när våra orangea flock, KHK kallas den, smackar iväg plattbollen och träffar den andra flockens ”vägg” så brukar det gå ett sus bland kompisarna runt omkring och kanske ett litet ledsen-yl. Om de däremot missar ”väggen” bara lite så att den fångas upp av den där lilla nätburen bakom, då blir alla jätteglada och ylar ikapp.
Sedan finns det några svart-vita hussar som åker runt i båda flockarna och tar ifrån dem leksaken ibland bara för att strax ge tillbaka den. Ibland blir de arga och fyar ut någon ur en flock så att han inte får vara med på en stund. Jag antar att han kan ha tuggat på något han inte fick tugga på då, eller kanske grävt en grop utan lov i det kalla glatta.
”Tackla, tackla! ”Svartvithusse, ut med deras vägg! Han kissar på isen med sin vattenflaska!!!” ”Flocken är för stor, den är för stooor ju!” ”Bit honom i hälsenan” ”JAAAAAA, vi missade väggen!!!!”
Det här älskar husse att titta på. Det allra roligaste verkar vara när vår flock har missat den andra flockens ”vägg” flest gånger då leken tar slut. Då ylas det något hejdlöst av glädje, hela flocken kramas och alla kompisar runt om ser så glada ut efteråt. Fast så har vi det ju varje gång hemma när vi har kastat bollen på garageväggen och det är dags att gå in. Då får jag också kram. …och husse ser glad ut fast han inte missade väggen en enda gång. En god förlorare är han allt 🙂
I kväll är det dags igen, då kommer en flock som kallas för Lökarna eller så från Växjö. I går kväll missade de vår vägg en massa gånger och var gladast efteråt men i kväll tror jag att vår flock kommer att missa deras vägg minst tre gånger och de vår vägg kanske bara en enda eller så. Det får vi höra om efteråt eftersom vi ska fira lillhusse men jag hoppas att det blir så.
Puck out!
