Hösten är här med allt vad det innebär. Det är mörkt även när man inte sover till exempel. Ute faller äpplena med sorgsna dunsar. Jag är ju inte spökrädd, spökåldern till trots, men ibland på kvällarna när det har mörknat hör jag något, kanske är det äpplena. Då moffar jag lite lite oroligt, husse pratar lugnande med mig och jag smyger in till honom och sätter mig tätt mot hans ben. Då känns allt riktigt, riktigt bra.
Det är väldans mycket blötare ute också. Det gör mig egentligen inte så mycket… ja det är klart, är man varmt och nyvaken så kanske det inte är så jättehippt att traska ut i en iskall, blöt gräsmatta men annars gillar jag den kyliga uteluften före den uppvärmda inneluften. Lite knöligare blir det väl när jag ska in igen. Då är det alltid mellanlandning på den mjuka hallmattan och ”fyra tassar runt” med en handduk . Likväl har husse fått fundera på sitt val av vitmålat köksgolv. Det har visst aldrig våttorkats så ofta som sedan jag kom till huset 😉
När det eldas i kaminen i tv-rummet blir det faktiskt lite väl varmt för en pälsboll som mig. Då smiter jag helst ut i hallen eller i köket där det är svalare. Ibland väger dock mysfaktorn över: Den tjocka ryamattan och närheten till husse och matte är svårt att stå emot.
Så, visst är det rätt gott med hösten ändå! 🙂
Mysmoff på er!
❤️