Äntligen måndag!
Husse och matte har åkt till jobbet och jag får vila ut. Visst är det skönt att ha dem nära, men efter den här helgen behöver jag ta igen mig lite. Det började i lördags med att de lastade in mig i bilen. Jag gillar inte riktigt att vara bilburen, åtminstone inte det där med just ”…buren”. Jag ryser med hela kroppen bara jag tänker på den. Får jag själv välja så går jag genast och lägger mig på min filt i hallen för ett par timmars egentid, hellre det än att åka med.
Nåväl, i lördags gavs det ingen pardon utan jag skulle följa med. Vi åkte in till Vämöparken utanför stan där de har en rasthage för hundar, en rejält stor inhängnad yta där det redan sprang runt en hund. Hela jag bara spratt av lekiver. Svans, ben, öron… känslorna var ”all over the place”, jag mådde som en prins.
Det visade sig att hunden där inne var en tik, en gatuhund som verkade ha fått lära sig att ta hand om sig själv. Det verkar vara vanligt med före detta gatuhundar nu, jag stötte ju på två rumänska i en rasthage i Kalmar i höstas också.
Det är lite svårt att avgöra så här efteråt om vi lekte eller om jag helt enkelt bara fick stryk, men skoj var det i alla fall. När hennes matte till slut verkade tycka att jag hade fått nog så fanns det en cocker spaniel-kille som lite blygt hade väntat utanför och var redo att ta över. Det blev lite lugnare lek där, men fantastiskt vilket dovt och gurglande morr en sådan liten kille kunde ha.
Efter den lördagen var jag rätt mör i kroppen, redan då.
Söndagen kom och med den blev det snart dags för en ny utflykt. Återigen hade de ärende in till stan och återigen samma rasthage men nu utan andra hundar. En massa lek med boll i snöre blev det ändå och en hel del spring utefter staketet när det kom en vovve som bara gick förbi.
Sedan var det alla hunddofter som var nya, inga rödebyhundar där inte.
Som grädde på moset så ville husse och matte ut och springa en sväng när vi kom hem. Då ville ju jag gärna följa med. Det blev en härlig tur. Normalt sett brukar jag vara lite ivrig och dra men med både husse och matte så ville jag inte lämna någon bakom mig. Vi sprang i bredd, jag med slack i kopplet hela vägen, i riktig sann flockgemenskap.
Det var en helg som hette duga det, nästan lite väl mycket av det roliga.
När husse kommer hem vid lunchtid och jobbar hemma hos mig under måndagseftermiddagen så kommer jag nog bara att rulla ihop mig som en liten boll vid hans fötter och sova gott. God arbetsro husse, hela eftermiddagen, bara du inte väcker mig!
Hopp och lek!
