Husse är en rabiat särskrivningspolis, men att kalla vår fina vinter för fin vårvinter är väl att ta i lite? Eller så har han en poäng, det är ju varken riktig vinter eller vår just nu. Solen skiner, fåglarna har börjat sjunga rätt livligt i skogen på våra morgonpromenader, nätterna är rejält kalla medan solen värmer på dagarna. Snön ligger kvar i ett på sina håll tynande täcke men överlag är det fortfarande rätt gott om snö. Det som smälter på dagarna fryser på nätterna vilket gör att det blir ett härligt snabbt underlag av vit lättbetong och med bra klogrepp att springa på.
Även husse skiner upp lite mer nu och har börjat fuska med att ta mössa på sig, åtminstone på våra lunchpromenader. Apropå att klä av sig vinterkläderna, jag tycker det har börjat klia lite mer i min päls just nu och det har börjat samlas lite fler små pälsråttor som glider över golvet hemma ibland. Kan det vara något på gång snart kanske? Husse tycks tro det i alla fall och har provborstat mig lite. Kanske inte riktigt dags, men det kliade ju rätt gott ändå så sluta inte, husse…
Det är väldigt mycket mer som ligger infryst efter den senaste veckans riktigt kalla nätter, även där det handlar om vatten som rinner i god fart och normalt sett inte fryser till. Till exempel har ett fallet träd från land ut till ön i forsen motat vatten som under några riktigt kalla nätter har frusit till en isbro. Husse är inte så klobegåvad som jag så vi lär inte försöka ta oss över tyvärr. Var är husses känsla för lite äventyr?.
Dessutom har vi begåvats med ett eget ”frusna fallet”. Det är en liten bäck som våghalsigt kastar sig utför branten i skogen intill ån. Det brukar vara bra fart i den men nu var den som fastfrusen. Fast den var helt av is så kunde man höra att det porlade och forsade inifrån den. Coolt kan man säga 🙂
Hopp och lek så hörs vi snart igen!
