”Kläder efter väder” brukar matte och husse säga. Det är väldans lätt för dem att säga som inte har kläderna fastlimmade på kroppen. I morse när vi kom ut för morgonpromenaden kändes det ändå som att min enda svid äntligen var precis helt rätt. Lappisvädret hade slagit till under natten plockat ner vita moln från himlen och strösslat dem över hela marken. I gluggarna där de hade suttit sken solen fint över allt det vita.
Fluffigt molnludd på marken och lite friska temperaturer gör mig alltid extra sprallig. ”Idiotåttor” kallar husse mina snirkliga ruscher med tvärvändningar. Det blev några sådana direkt när vi kom utanför dörren. Jag måste ju få testa hur bra fäste klodubbarna ger, om det är väldigt halt eller inte. Resultatet var till fyllest: Bra fäste men samtidigt fint glid. Perfekt vallat!
Bland det härligaste som finns är att ta sig ett bad som man inte blir blöt av, ett rejält snöbad. Hela hösten har jag vallat bringan med vinterpäls i väntan på det här, att få göra en nästan friktionsfri ”sälen”. Allt går ut på att lägga hakan i snön för att sedan glida på så stor del av kroppen, från hakspets och söderut mot bröstkorgen, medan bakbenen står för frånskjutet.
Efter att ha tagit ett rejält morgondopp fortsatte vi till skogen där vi tog vår vanliga tur uppför skidbacken. Trots att det vita molnfluffet knappt räckte att täcka grässtråna så hade någon redan varit där och kasat nerför. Spåret bar tydliga tecken av plastklädd tvåbeningsrumpa. Det var i alla fall ingen vovve som hade snöbadat sig nerför backen.
Numera går jag nästan helt utan koppel. Jag har fått jobba länge på att bygga upp det förtroendet, men nu verkar husse och matte lita på mig. Det blir så mycket trevligare att kunna studsa runt bland blåbärsris, kvistar och tallkottar i skogens egna mjuka underull av mossa. Lägg då på allt det här fina ett tunt flor av vitt molnströssel som extra krydda, ja då blir en liten lappis lycklig!
Testa själva! En snöängel har ingen dött av 😉
Moff!
