Den som gapar efter mycket…

Ja, den där härliga friheten att springa lös runt husse och matte har ju fått ett plötsligt slut. Jag tog visst för mig lite för mycket av den varan förra helgen. Själv hoppas jag på att mötet med Pelle Polis på söndag ska resultera i en villkorlig dom, men till dess verkar jag hållas kort i kopplet. Tur då att vi har så stor tomt som jag kan springa runt på. …och tur att husse och matte har kunnat svälja förtreten och ändå är lika gosiga och lekfulla som innan min bortspringningsfadäs.

De senaste promenaderna har det alltså inte varit tal om att släppa mig någonstans. Tvärtom, husse till och med gick med mig ut i terrängen i morse och råkade gyttja ner sig om skorna innan han slirade tillbaka in på stigen igen. Just det lastar han inte mig för. Det var han som ville låta mig komma av stigen lite.

Strax intill den här finns det en rotvälta som är två hussar hög. Alla kan tappa fotfästet ibland, även vi små. Skönt då att det finns mattar och hussar som kan hjälpa oss hundar få tillbaka det igen. Just den här törstiga lilla granen kanske inte skulle ha valt ett så blött ställe att slå rot på…

Som substitut till leken i skogen får det för stunden bli mer lek på tomten hemma. Jag har ju min kärlek till bollar. Tennisbollar, boll i snöre, en liten teknikboll stor som en mindre handboll och nu senast en fotboll som är lite dåligt pumpad. Jag har jobbat mig upp i storlek med tiden och jag fixar nu att greppa fotbollen  med munnen. Husse undrar om jag möjligen kan koppla loss käkarna ungefär som en orm kan göra. men nej, hemligheten bakom greppet ligger i mina hörntänder 🙂

OK husse, kolla in minen! Vill du ta en kamp om bollen?!?
Friends Arena nästa! Jag känner mig rätt grym på det där med fotboll och kan inte tänka mig att det finns någon regel mot att springa med bollen i munnen!
Italien? Kan jag få beställa en pizza tack…

Däremot har husse lite mer chans att komma åt fotbollen nu eftersom  jag löper lite större risk att tappa den när jag studsar runt kring husse. Det var väl det där med att gapa efter mycket nu igen…

Jag ska tydligen bli belagd med hundfängsel av annan sort än koppel. Ny sele och en tio meters gummerad flatlina väntar på invigning nu i helgen. Lite mer rörlighet än med kopplet.

Så har förberedelserna för lite annan typ av skogsturer börjat. Husse och matte har införskaffat en sele och tio meter lina. Vi får väl se hur många varv runt träd och sly jag hinner innan det tar stopp. Tanken är att vi ska börja träna spårning lite mer strukturerat och det kan ju ändå kittla lite extra i nosen 🙂 Om nu husse kan skaffa sig ett par grova dojor också så ska vi nog kunna ge oss ut i terrängen och spåra upp någon saftig lite MTB-cyklist att lägga på grillen  🙂

Hopp och lek!

Bookmark(0)

2 svar på ”Den som gapar efter mycket…”

  1. Jag har ju min super-rymma hund Aska. Hon har säkert alla bokstavskombinationer från A – Ö och tillbaka men en sak är säker, spåra kan hon. Det är underbart att se henne plocka spåret direkt! Bra för hjärnan. Vi kör inte enligt konstens alla regler utan på det sätt som passar oss. Hör av dig om du vill ha tips och ideer som ligger utanför regelverket!

    1. Tack gärna!
      Lazer är lite ivrig när vi lägger godisspår eller liknande och verkar just nu mest jaga dofter av godisbitarna snarare än försöka haka på doften av den som har gått spåret.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.