Jag har kommit på vad jag skulle vilja bli när jag blir stor, elektriker!
När jag var hemma själv en stund igår eftermiddag låg jag och klurade lite på om jag inte skulle prova på något nytt. Jag kände en rastlöshet i kroppen efter att ha vilat större delen av förmiddagen. Tennisbollen var rengnagd för länge sedan medan mina tuggknutar smakade som de brukade. Näbbis å andra sidan kändes mest lite pipig.
Jag har varit med husse ute när han röjt för det nya stängslet och blivit inspirerad av hans jobb med grensaxen. Själv har jag mer av en sekatör i munnen: Mina kindtänder är ena riktiga klippare och kan kapa en pinne i småbitar på nolltid.
Instängd i hallen fanns det inte mycket pinnar att välja på men vid hallbordet hängde ett bra alternativ: En svart elsladd! Som tur var var den inte inkopplad så jag kunde börja med att knipsa bort själva kontakten. Sekatören var även en utmärkt avbitartång visade det sig. Efter att ha tuggat i mig så mycket löst det gick från själva kontakten gömde jag resterna i min filt för ett senare tillfälle om suget att söka kontakt skulle komma över mig igen.
Kindtänderna hade känts riktigt skönt vassa när jag kapade loss kontakten så jag gick lös på resten av sladden och kapade den i lämpligt små bitar. De bakre tänderna klippte fint medan de främre kindtänderna funkade superfint att tugga de sega bitarna med. Lite vill jag nog klaga på det här nya godiset bara, det var allt lite trådigt.
Pusslar man lite här så förstår man snart att det fattas en del. Jag hade dessutom försökt placera ut Näbbis lite strategiskt för att kunna ge honom skulden men han var inte speciellt samarbetsvillig och vägrade erkänna…
Nåväl, jag har fler talanger för elektrikeryrket. Några timmar senare när jag var ute på bakgården grävde jag ett djupt hål. Husse gillade inte det heller, men det är ju så att man ska gräva ner elnätet för att stormskydda det.
Till sist är jag riktigt duktig på att ”lägga kabel” numera med fast och bra konsistens. I dag blev husse lite konfunderad dock, och jag fick svar på varför det killat så i magen: Jag la inte bara ”en kabel”, jag producerade även små sladdbitar och det som kanske var mindre roligt: Bitar av tunn koppartråd som var lite stickiga att få ut.
Så, husse har numera elsäkrat hallen. Inga sladdar med en massa volt är inpluggade, bara någon svagis för laddning av dammsugaren. Förresten tror jag att jag vet vad en jordfelsbrytare är också: Husse.
När jag gräver i jorden och han tycker att det är fel går han in och bryter den aktiviteten: Jordfelsbrytare.
Då klipper vi av det här inlägget lite kort, knips-knips!
