Idag var det glatt!

Igår lördags hade vi en riktigt härlig morgonpromenad i frisk kyla med hög luft. Allt var frostfint efter en natt med rätt många minusgrader, riktigt skönt för den som är bepälsad som en lapphund.

Alla klarar inte kylan lika bra. Den här lille hade behövt lite av min päls natten som gick. Det hjälpte inte att jag buffade på den, den rörde sig inte ändå.

Vi gick bland annat upp till toppen på skidbacken och konstaterade att till och med Rödeby har ”viss havsutsikt”. Vi passade också på att kolla hur det gick med snöläggandet på skidspåret. Eftersom de inte hade fått ut pistmaskinen än för att  fördela ut de enorma snöhögarna på slingan så kunde jag passa på att göra en av mina favvissysslor, ta en helkroppstvagning i snön.

King of the hill… Här uppe på toppen av skidbacken har vi milsvid utsikt. Vi såg till och med en rand av havet i fjärran.
Utterstilen är härlig: Ner med framkroppen i snön, låt framtassarna släpa medan bakbenen får skjuta på för glatta livet. Superskönt!

Morgonpromenaden idag blev å andra sidan oväntat spännande. Det hade regnat kallt i natt medan marken fortfarande var riktigt kall sedan gårdagen. Redan på förstutrappen var det glashalt och värre blev det ute på stenläggningen. Glatt skuttade jag ut och lade förvånat alla fyra tassarna i vädret. Busigt! I väntan på försiktiga husse och matte tog jag fart i gräsmattan för att sedan kasa fram när jag skulle bromsa in framför dem på stenläggningen. Väl ute på trottoaren så var även den glashal. En promenad genom byn kändes plötsligt alldeles för vansklig. Jag tyckte dessutom att husse och mattes pingvingång på blankisen var på tok för långsam. Kvickt bestämdes det att vi i stället skulle gå på de säkrare skogsstigarna och grusvägarna.

Väl inne i skogen insåg husse och matte att det inte var mycket bättre där. Det som såg ut som blöt jord och blött grus var i själva verket glaserad moder natur. Det bästa underlaget gavs av de smala stigarna genom ljung och blåbärsris där marken var lite mjukare. Det var roligt eftersom vi nu fick utforska helt nya småstigar som vi inte brytt oss om tidigare. Inget ont som inte för något gott med sig 🙂

Allt var täckt av ett ispansar. Kallt och gott men superhalt
Det ser blött ut men det är is här också. Normalt sett en grusstig, nu en rutschkana som vi skulle ta oss fram på. Det gick rätt bra för matte ändå 🙂

Idag gick det inte att leka i snön för nu hade de fått liv i den där otäcka pistmaskinen och höll på att skyffla ut all snö i spåret. Bäst vi stod där och tittade på hur den kravlade fram och tillbaka över den väldiga snöhögen, vad tror ni hände då? Just det, matte… hon försvann förstås! Återigen en förtvivlad tur att husse hade mig för den här gången hade hon gått en helt egen väg och långt ut i skogen igen. Utan min nos hade husse stått sig slätt.

Hemskingmaskinen mullrar på uppe i snöhögen så någon lek där blev det inte för mig. Tvärtom upptäckte jag just att matte var puts väck!

Nåja, mjuka trampdynor och rejäla dubbar i form av klor, det är bra mycket bättre än husses dubbfria vintertassar när det är så isigt. Orättvist tyckte nog husse, så när vi kom hem ”avdubbade” han mina tassar med klotången. Kloklippning när den som minst behövs…

Moff och pass upp i halkan!

Bookmark(0)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *