Den inflyttade skogsindividen, granen, blev inte så långlivad. Husse och matte bestämde sig för att låta den flytta ut igen redan i fredags, lite förtida har jag förstått men varför förstod jag inte då. Den berövades allt fint tingel-tangel och bars sedan ut på altanen. Där står den faktiskt fortfarande, grön och fin. Julgransplundringen som de kallade det hade en del trevliga inslag också. Husse petade i sista stund dit ett alldeles extra intressant avlångt korvliknande paket med en omisskännlig doft av köttbulle som jag skulle få plundra. Innehållet bestod av tre köttbullar, supergoda. Omslagspappret hade de kunnat skippa dock, det var både torrt och smaklöst.
Utöver att städa ut granen så packade de ihop en massa saker i väskor också. Sådant brukar aldrig båda gott, snarare brukar det betyda obehagligheter typ bilturer. Min vita säck packades dock inte, ett gott tecken i sig men på lördagen befagades mina farhågor när husse började packa ut skidor och väskor i bilen. Normalt sett vill jag gärna springa med och svansa runt benen på husse och matte så fort de går ut genom dörren, men jag förstod att hålla mig undan den här gången. Kanske, kanske kunde man hoppas på att husse inte skulle packa in mig också i bilen då, så jag lade mig lydigt och lugnt till ro på min filt i hallen och beskådade deras bestyr. När de så småningom var klara kom husse fram till mig och jag tänkte att nu var det klippt. Men nej, husse var alldeles extra mjuk och go i rösten när han kom fram och klappade mig och lite vemodigt sa ”hej då Lazergubben”. Skönt men lite konstigt, de skulle nog bara till jobbet några timmar utan mig men husse verkade så annorlunda, nästan lite sorgsen.
Ett par timmar senare kom Elio hem men husse och matte har dröjt flera dagar nu. Det har känts jättejobbigt och jag har inte haft någon matlust alls. Dessutom har det smällt en massa smällare som gjort mig orolig. I största allmänhet en rätt olustig känsla över alltihop. …ja utom då att Elio gjort allt för att muntra upp mig. Boll i snöre och lite belöningsgodis är alltid en god bit på vägen :).
Förresten, apropå smällare så kom grannens människovalpar och knackade på på nyårsafton, sa att de hade smällare och undrade om det var OK att använda dem här eller om de borde göra det någon annan stans nu när jag bodde här. När Elio sa att det kanske var bättre om de kunde hitta någonstans där det inte hördes så mycket hem till oss så sa de ”Okey” och gick. Gulliga, snälla dem som tänkte på lilla mig!
Idag kom hussemor, hennes Kaj och deras lilla Morran… eller, ja, Kajsa som hon egentligen heter. De ska visst bo hemma hos mig några dagar tills husse och matte kommer hem igen, och det artar sig bra. Morran morrar inte lika mycket åt mig längre, vi kan till och med ligga och vila på var sin sida om hussemors fötter utan att hon tar allt för illa vid sig.
Hur som helst hoppas jag att husse kommer hem snart igen. Han kan till och med få klippa mina klor, då får jag ju ligga i hans famn och nosa hans doft igen!
Kram på er!
