Uck och suck!
Det är både fint och jobbigt att må dåligt.
Det började imorse med att jag kräktes två gånger fördelat på två olika mattor. Det var bara skumbollar som kom upp, så inget maginnehåll som sölade ner mattorna men Elio blev lite orolig och kontaktade husse på jobbet i alla fall. Husse menade att det nog bara var hår i halsen som kliade. Han kunde ju inte gärna känna hur jag mådde när han inte var hos mig, och det har väl hänt att jag har harklat upp slemmigt skum någon gång tidigare utan att det har varit något.
Efter ett par lugna timmar för mig själv i hallen kom Elio hem igen, och strax ringde hon åter husse. ”Pappa, han skäms en massa för något, han bara stryker bak öronen hela tiden. Jag kan inte se att han har gjort något ofog i hallen dock. ”. Elio förstod inte att jag bara var låg och inte kände mig så kry, jag ville både vara nära och ändå ifred.
Den sista bekräftelsen på att jag inte var kry fick husse lite senare på kvällen när Elio kom hem efter träningen. Jag orkade inte ens skälla henne välkommen utan lufsade bara ut för att hälsa, inte ens en rivstart orkade jag med.
Det fina med att må dåligt är att man blir så ompysslad, får bara mjuka fina ord och en massa mysigt klapp och kel. Husse tände en brasa och till och med tog upp mig i knät en stund när han satt i fåtöljen fast jag egentligen är alldeles för stor för det.
Sedan kan det faktiskt bli lite för mycket med uppmärksamhet när man mår kymigt. Då är det skönt med ett eget hörn långt från alla andra där man kan ”bara vara”, få ligga i sin egna lilla ”bubbla” må tjyvtjockt för sig själv en stund. För mig är ett av de ställena stengolvet nere i hallen på baksidan där det är både svalt, lite mörkt, tyst och lugnt. Så där gick jag, fram och tillbaka, en stund här och en stund där.
Jag vet inte varför jag var så låg, men antagligen har jag väl stoppat i mig något dumt igen 🙁
Mattes teori är att jag stoppade i mig något onyttigt under kvällspromenaden kvällen innan. Det fanns nämligen en massa smältande snödrivor, och snö – gammal som ny – är ju så fantastiskt intressant och gott. Jag tog mig en tugga snö var jag än kom åt, en tugga i varje driva. Husse säger att snö är inte så rent som det kanske ser ut, speciellt inte om den har legat ett tag, och alldeles speciellt inte om det är en smältande snödriva. Vattnet rinner bort och skräphalten blir bara högre och högre.
Så, ät inte snö!
Eller som Väder-Annika sjöng en gång: ”Ät inte snö som blivit gul, snö som är gul är inte kul…”
Häpp! (Urrp)
