Oj, det var ett ovanligt långt uppehåll. Det är inte så att jag har haft skrivkramp i vare sig tassar eller hjärna men våren slog till med buller och bång och genast blev det en faslig massa bestyr, framförallt med den där båten som jag gungade runt i så mycket förra sommaren. Egentligen står båten utanför vårt stängsel men husse och matte ordnade lite tillfälligt stängsel runt båten så jag kunde vara med där också. Det var spännande att se dem gno och jobba på, och dofter av tjära och fernissa svepte runt med vårvindarna. Nu bar det sig inte bättre än att jag faktiskt fick lite klet som luktade tjära på ena tassen. Det ska väl synas att man är med och jobbar? Nåja, husse fick bort det med något som luktade starkt som i sin tur krävde lite tvåltvätt för att det skulle bli lite fräscht igen. När det till sist blev dags för bottenmålning fick jag inte vara med längre. Husse sa att röda hund var en sjukdom, inget han ville ha.
Nu känner jag bättre igen henne från förra sommaren. Hm, jag undrar om min tuggpinne ligger kvar på Kobebus…
Våra skogspromenader har blivit rejält underhållande också. Fåglarna i skogen ropar oblygt till varandra vad de vill göra. Pojkfåglarna vill att flickfåglarna ska följa med dem in i sina nya bon för att kika lite på några blanka kapsyler eller så.
Det är ett fasligt tjatter och kvitter i varenda trä, buske och rishög. Framförallt koltrastarna är spännande. Dels sjunger de så vackert nu när deras halsar tinat upp efter vintern, dels så springer de runt på backen i alla snår så man tror att skogen är full av småvilt. Jag blir alldeles pjollrig av det, speciellt i bokskogen bakom huset verkar de trivas. Hemma jagar jag dem så fort jag ser dem… ja, såvida inte husse ser mig förstås. I skogen går de dock säkra för mig eftersom husse inte låter mig gå lös där längre.
Apropå tjatter, Piff, Puff och alla deras kusiner verkar klättra runt i träden också. De tjattrar också fast med ett rätt smackande ljud.
Vårfloden och vinterns höga vattenstånd i ån har sjunkit undan. I stället för brun lera börjar det grönska även där. Husse säger att det är den bästa tiden på hela året just nu. Hela naturen bara spritter, blommor tittar fram lite där man minst anar det. Det är som en enda stor förväntan över allting.
Lite, lite till så börjar lövsprickningen. Då når våren toppen säger han.
Hur mycket mer toppen kan det bli?
Moff på er!
