Ibland kan det vara bra att ta lite nya vägar, man vet aldrig riktigt vad som kommer i ens väg då. Husse och matte har börjat få lite mycket rutin i våra promenader hemikring men i morse bestämde de sig för att prova något nytt och gick lite på chans en helt annan väg genom skogen än de har gjort tidigare. Tur för mig då det ledde oss förbi en liten gård med ulliga, bräkiga får. Där behövdes ingen vakthund kan jag säga, sånt liv som de förde när vi kom uppför grusvägen. …fast det hade de ändå. Strax efter fåren brakade det loss ett väldigt skällande och fram störtade en svart flatcoated retreiver som jag glatt överraskad fick hälsa på. Alma hette hon visst. Det förstod vi när hennes husse och matte försökte ropa henne tillbaka upp till huset hon hade sprungit ut från.
Efter den lilla gården gick vägen över i en lummig stig som bland annat ledde förbi ett övervuxet ödetorp som fångade husses och mattes intresse mer än mitt. Vi gick inte in på gårdsplanen för den var igenvuxen av björnlokor, och i skogsbacken låg en mycket illa parkerad gammal bil utspridd. Ja, typ så…
Där fanns även någon slags egen liten övergiven sopstation med en massa gamla flaskor, ölburkar och annat som den siste ägaren hade slängt i en hög. Där fanns allt för en nutidsarkeolog.
Det är ju torrt i markerna fortfarande, trots lite regnskurar nu de senaste dagarna. Bärsäsongen torkade bort och svampsäsongen har inte orkat igång än riktigt, men på en gammal ek hittade vi en gigantisk gul svamp. Husse lekte lite med sin telefon och konstaterade sedan att det var en ätlig svavelticka. Jag vet inte det jag. Jag går hellre på min egen känsla och hur mycket det vattnas i munnen på mig, fast det har ju ställt till det för mig förr.
Till sist, det sista skogsfyndet på den här turen var egentligen något som husse hade bespetsat sig på länge. I den nästan uttorkade ån har det legat ett gammalt lastbilsdäck i åratal. Husse tror inte att det däcket är det bästa för de kräsna sötvattenpärlmusslorna som lever i ån och som kräver rent och fint vatten. Idag tog husse av sig skor och strumpor och hämtade upp däcket ur ån. Det är konstigt, jag får inte klättra ner i ån men för husse går det bra!
Nåja, jag hoppas att de små musslorna mår bättre utan gummismak i vattnet.
Moff på er!
