Kvällspromenader är trevliga och lite spännande, speciellt sådär i skymningen när det varken är mörkt eller ljust. Det är andra ljud och andra djur som har börjat röra på sig. Inte minst de där smygiga katterna. De liksom bara glider omkring nästan ljud- och luktlöst. Husse och matte är lite förundrade över att jag tycks ana hundar på hundratals meter men inte en katt på fem meters avstånd. När det dessutom är fullmåne blir det alltid lite extra livligt i naturen på nätterna tycker jag. Vi var ute och gick kvällen när månen var så röd (förstås, precis som alla andra kvällar och precis som alla andra människor verkade det). Tyvärr så gömde den sig länge i molnen men till slut kom den fram och husse verkade extra nöjd med det.
Det var som sagt många andra ute i sina villaträdgårdar också i den varma, mörka sensommarkvällen. Det var lite mysigt att höra alla dämpade och odämpade konversationer på terasser och bakom häckar. Bakom en häck blev det plötsligt ett väldigt snörvlande, slafsande och snarkande ljud. Det lärt som om de hade en tamgris som hade dykt in i häcken för att komma åt oss tyckte husse. Jag lät honom tro det. Vetskapen att det var Bosse Bulldog som hade det lite besvärligt när han blev för upphetsad av att känna min vittring kan ju få vara min egna kunskap. Han redde inte ens ut att skälla utan det blev mer som grymtningar.
Igår kväll var det dags för ett annat väldigt konstigt möte med något jag aldrig hade sett förut. Det prasslade lite inifrån en häck vid sidan av trottoaren och ut kom en konstig filur. Det var som en uppochnervänd borste från en piassavakvast som rultade fram innan den stannade till och liksom sköt rygg.
Jag tror den hade anat vår närvaro. Jag brukar tycka att det är otroligt roligt att leka med den där borsten hemma, speciellt när husse sopar med den fram och tillbaka. Här blev jag dock betydligt mer tveksam, och när jag närmade mig lite för att nosa och den rörde på sig och liksom rullade ihop sig till ett stort taggigt ägg så fegade jag ur och backade undan. Husse verkade också tycka att vi inte skulle störa den mer än så. Jag hade visst redan nog många morrhår i nosen och behövde inte fler, vad han nu menade med det.
Ikväll är det dags för nosework hos Pelles Hundskola igen, jag kan knappt bärga mig!
Moff på er så länge!
