Äntligen lappisvänligt löpvänligt!

Husse och matte tyckte att jag var alldeles för ivrig och okontrollerad under kvällspromenaden igår. Jag nosade väldigt intensivt och hann knappt lyfta benet innan jag fick bråttom att skynda vidare. Jag var rätt ”hyper” helt enkelt. Jobbigast för husse och matte var dock hur ivrigt jag drog och ryckte i kopplet. ”Ja-ja, jag får väl springa av dig lite energi imorgon bitti” muttrade husse. Trevligt, tänkte jag, det kan ju betyda en skogstur då. Kanske finns den där tiken jag nosar efter där uppe också!

När morgonen kom blev det ett litet bakslag för husse: Nästan minus sju grader på termometern. Även för mig blev det ett litet bakslag. Av okänd anledning bestämde sig lite maginnehåll från kvällen innan för att hoppa tillbaka ut ur munnen och landa på köksgolvet. Jag som inte har kräkts sedan den där olycksaliga valpfrossan i skogens skafferi .
Det blev till att klä på sig lite extra för husse och hålla ett extra öga på mig kändes det som. Att det inte var någon fara med mig skulle husse strax få erfara.

Normalt brukar jag vara pigg och dra i linan första kilometern medan husse får ta över täten resten av sträckan. Den här gången började på liknande sätt, men efter att husse hade fått roa sig i täten några hundra meter kände jag en väldig inspiration komma över mig. Vädret var fint, kylan påtaglig och spännande dofter som hängde kvar i morgonluften. Jag drog upp tempot för att till sist susa fram den återstående halvmilen med husse desperat pinnandes på bakefter för att hänga med. Han fick till och med ropande försöka lugna ner mig flera gånger när han inte orkade. Linan var alltsom oftast fullt utsträckt.

Paus för en fotostund i det frostiga gräset och för lite återhämtning för husse.
Tittut, lite kamouflageform på svansen även om färgen plötsligt var lite för mörk nu.

En liten paus stal han sig mot slutet med svepskälet att han ville ta en fin bild.
När vi kom hem efter den löpturen var husse lika förbluffad som förtjust. Så hade jag aldrig sprungit tidigare.
Nåja, luften var ju så lätt att andas och svalkade fint, precis som den kalla marken svalkade mina varma tassar. Klart det går bättre att springa då än när det är 25 grader varmare!

Vad säger du husse? Trodde du jag var trött? Ha, vill du ha mer?!?!

Mys nu i svalkan som äntligen kommit! Passa på!
Moff!

Bookmark(0)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *