Snö är kanonroligt, snökanonroligt!

Du ska inte tro det blir vi-inter,
ifall inte nå’n sätter fart…

Ja, ibland kan vintern behöva lite hjälp på traven. För ett tag sedan körde de ihop en hel del snö i löparspåret ovanför skidbacken där tvåbeningarna vill kunna kasa runt på skidor men det räckte inte riktigt, och sedan kom blidvädret. Nu har det plötsligt blivit så där skönt kallt igen, sådär så det nästan nyper lite i blöta hundnosar. På morgonpromenaden tyckte husse och matte därför att vi kunde gå upp och kika lite på hur det stod till med snön i skidspåret, om det kanske jobbades på mer.
Att det var kallt upptäckte vi om inte annat nere vid ån. Där hade det bildats en isfördämning och över den en ny liten fors. Den hade bestämt sig för att brusa högre, vår lilla å…

En stor isvalk hade bildats i ån, troligen över någon gren eller annat som låg i vattnet. Resultatet blev en liten fördämning och en fors med ett fall på drygt en halv lazerhöjd (30 cm eller så)

Jodå, när vi närmade oss det blivande skidspåret kunde vi se hur träden närmast spåret var kraftigt snötyngda medan vi annars hade total barmark. Det låg ett vitt dis i luften och två fasansfulla vinterdrakar stod där och vrålade ur sig snö och is i ett högt och utdraget rytande. Snökanoner kallade husse och matte dem. Nu är min kärlek till snö större än min rädsla för drakar, dessutom så verkade husse och matte mer nyfikna än oroade. Ivrigt skuttade jag mot snön.

Ett hiskeligt rytande och hela luften var alldeles fylld av ett ”snödis” som föll mot marken.
Här har vi en sådan där rundkäftad vinterdrake. Husse och matte tyckte nog att jag kunde hålla lite respektfullt avstånd men jag såg inga tänder och lite snö skrämmer inte mig, tvärtom.

Tanken med just den där snön är som sagt att tvåbeningarna ska kunna hasa runt på skidor på den. Eftersom de springer så dåligt när de satt fast de där skidorna på sina tassar så är det rätt viktigt att det glider bra mot snön. Jag tänkte att det kunde vara bra om jag kunde ge ett expertutlåtande så jag testade kastade mig glatt ut där spåret skulle göras och testade glidet. Mja, OK då, det kan ju även ha spelat in att det svalkar så gott i snön och man känner sig så fräsch efteråt. Tvåbeningar, kasta era stavar och skidor, vaxa bringan och testa utterstilen. Jag kan rekommendera den. Annars kan jag även meddela att glidet i snön verkar …kanon!

Husse, du skulle vaxa bringan, inte rumpan. Glidet utan stjärtlapp eller pulka var obefintligt. Helt fel stil husse! Se och lär från mitt videoklipp nedan i stället!

Även om husse och matte också gillar att försöka släpa sig runt på skidor så vet jag att de föredrar att åka i nerförsbackar där man inte behöver staka. Nu visade det sig att det fanns en massa långhalsade smådrakar som väste ut en massa snö och is ner efter hela skidbacken. Vi träffade ett par tvåbeningar nedanför backen som sa att det jobbades dygnet runt med att göra snö för backen och att de hoppades kunna öppna backen om en vecka ungefär bara det inte blir plusgrader. Långhalsade smådrakar kan inte göra snö om det inte är iskallt ute.

De där långhalsade rackarna som kantar skidbacken fräser ut snö för glatta livet, dag som natt. Om någon vecka hoppas tvåbeningarna som sköter om och matar dem att backen ska vara täckt och det går att åka.

Så, för både min, husses, mattes och alla andra snölystnas skull så hoppas jag att det snart blir en massa snölek kring skidbacke och spår i Rödeby!
Moff på er!

Bookmark(0)