En kompis att hålla i tassen när det snöar

Visst hade det väl varit bra med en hund till i familjen? Det tycker i alla fall jag!
Näst att leka med andra hundar så är ju annars snö bland det bästa jag vet. Precis som när det är lite blött ute så ligger dofterna kvar så bra där andra har gått. Dessutom syns spåren med blotta ögat. Det är ju lite bra för husse också som lättare kan följa mina förehavanden, till exempel när jag inte är riktigt redo att traska vidare från någon intressant fläck. Dessutom är just en del intressanta fläckar också gulfärgade, bara för att markera ytterligare för min nosklene husse, som en naturens överstykningspenna. Spår och markeringar som inte ens tvåbeningar kan missa.

Hänger du med husse? Här har ”snedseglaren” gått förbi, den där lilla vita fluffbollen som alltid drar så i sitt koppel!

Idag har vi fått lite snö. Det snöade rätt bra halva dagen. Med snön brukar min badlust vakna till liv. Det är inte så att jag gillar vattenbad, man blir så konstigt blöt och tung av det, men ett rejält snöbad går inte av för hackor. Man blir härligt ren i ytterpälsen samtidigt som det svalkar, och man glider liksom fram på snön som en utter. Det är nästan lika skönt och effektivt som att torka nosen i ryamattan när man har druckit vatten

Här har det inte hunnit komma så mycket snö än men visst räcker det för ett dopp i det vita?!

Husse skulle skotta av altanen frampå eftermiddagen när det hade slutat snöa men ångrade sig rätt fort och började rulla en snöboll där. Jag älskar ju bollar och jag älskar snö, så ni kan tro att jag ville vara med och leka jag också. När jag hade kraschat ett par av husses försök till snöbollar så gav han upp och körde ihop snön med skyffeln i stället och bara klappade ihop allt i stora klumpar som han sedan staplade på varandra. Efter att ha staplat och tryckt dit ännu mera snö började han kela med snöhögen. Han liksom kliade den en stund och så stod det plötsligt en vilt främmande vovve där.

En riktigt cool kompis som inte ens blinkar när man springer fram och dunsar tassarna i magen på honom. Mr Cool får han heta.
Vill du dansa då? Kanske lite rävsteg i en Foxtrott? Jag kan föra 🙂

…eller, tja, vovve? Den luktade inte som en hund, den rörde sig inte som en hund och den ville inte leka med mig som en hund. Snarare luktade det lite av husses handskar om den, men annars var det just bara snö. Jag fick i alla fall hjälpa husse och lägga sista tassen vid den så nu ser man tydligt två tassavtryck i magen på den 🙂
…och lite kompisar är vi ju ändå, min snölappis och jag 🙂

Lazer och Mr Cool, vilka glassiga namn!!

Nu ska jag se om Mr Cool vill hänga med en tur runt tomten så ska jag visa honom hur man får fart på grannkatten också!

Moff på er alla snögubbar och snögummor!

Ett svar på ”En kompis att hålla i tassen när det snöar”

  1. SÅ fin kompis! Hälsa husse att jag tycker han ska ställa upp i sandskulpturtävlingen i Kalmar till sommaren! Han kommer vinna stort! Tack för att ni delar med er av era upptåg! Kram och God Jul på er! Från mattes fd kollega Johanna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *