Idag var det riktigt hundväder ute. Desto skönare var det då att ligga i soffan och se på tvåbeningar som jagade fram i Vasaloppspåret. Även de hade lite busväder som snöade igen spåren för dem. Hade jag bara varit där så kunde jag kanske ha hjälpt till lite, jag tycker ju om att spåra. Nu blev det bara en kort morgonpromenad i ösregn till affären för att uträtta de nödvändigaste behoven och köpa frukostfrallor. Sedan bar det hem och in i duschen (prata om ur askan i elden) för att skölja bort allt grus som följde med från de vintersandade och plaskblöta trottoarerna, och sedan upp i soffan då.
Annat var det förra söndagen när lillmatte och lillhusse åkte ”öppet spår” med sina vänner. De var jätteduktiga och alla klarade det, men då var det soligt och rejält varmt. Då blev det också en rejälare promenad för oss här hemma innan vi landade vid affären för frallköp. Husse gick in medan matte stannade med mig utanför. Knappt hade husses ryggtavla försvunnit in i butiken förrän det kom fram en tvåbening och hälsade på matte och mig. Jag kände genast en spännande doft hos henne och blev naturligtvis lite löjligt glad när hon brydde sig om också lilla mig. ”Är det en lapphund” frågade hon fast hon egentligen redan visste. Hon luktade nämligen lapphundstik. Det visade sig att hon hade en brun liten flicka alldeles jämngammal med mig, en riktig liten snygging tydligen som hade gått bra på utställningar, boendes en bit norr om Rödeby. Hennes matte sa att hon funderade på en valpkull ochfrågade helt rättframt: ”Ni skulle inte kunna tänka er att låta Lazer para sig med henne?”
Hoppsan!!!
Matte den stollan drog på svaret och sa att hon inte riktigt visste hur jag skulle bli efter det. Där förstod jag ingenting. Vad då, hur jag skulle bli? Jag skulle ju bli jättelycklig, det förstår väl alla?!? Vad är det annars för mening att gå i koppel hela livet om man inte ska kunna få dra lite nytta av koppleriet också? Hon kanske tror att jag skulle bli för lycklig och få svårt att släppa tanken på det sedan?
Nåja, även om det inte blir något av med det där med små bruna valpar så var det ju trevligt att hon fattade sådant tycke till mig att hon kom på tanken. …och så är det ju trevligt att veta att det finns någon som jag i trakten, att vi är två bruna lapphundar här runt Rödeby.
Moff och krama om varandra! Mer kärlek åt fyr- och tvåbeningarna!
