Svårvallat i Rödebybacken

Så här på vårkanten är det svårt med vallan när man ska vintersporta. Snön kan vara väldigt mjuk och blaskig eller förvånansvärt hård och isig.

Under en promenad häromdagen då vi lyckades korsa vår högbrusande lilla å torrtassade… ja relativt sett torrtassade i alla fall. Husse lyckades hålla sina torra åtminstone. Hur som helst, vi tog oss bort till foten på skidbacken. Nästan all naturlig snö var borta i skogen men i skidbacken fanns det fortfarande ett område som var täckt av någon slags snö och is. Husse den ängeln kopplade loss mig och ropade ”Hopp och lek!”. Som en brunluden kanonkula sköt jag fart rätt ut i snön och började busa runt. Området var väl runt tjugofem bussprång brett och ungefär dubbelt så långt uppåt backen och ner längs ”platta marken”. Under de tio minuter vi busade runt där var jag aldrig ute på barmarken. Jagade husse mig ut mot kanten smet jag alltid runt honom och tillbaka in på snösäker mark. Det finns inget bättre än snö, åtminstone inte när alternativet är smutsigt och blött och du är en välpälsad vovve.  Klokt tycker husse.

Hej vad det inte gled bra. Det var till och med så att jag fick rulla runt för att ta mig fram. …men det är ju roligt det också! :).

Nu när det inte var en massa tvåbeningar som for nerför backen tänkte jag att jag åter kunde testa glidet själv igen. Förra gången var det ju nypistat men nu kunde man inte skönja någon manchester alls, snarare pansar. Kanske var det lite för flackt, kanske hade jag för mycket lurvig vårpäls, kanske var det bara svårvallat? Trots att det gick lätt nerför och fast jag körde medhårs så ville det inte glida på riktigt friktionsfritt. Bakbenen fick staka på trots nedförslutet, men det gick åtminstone. Kolla in här bara! 🙂

Nästa säsong ska jag våga starta lite högre upp i backen så ska ni se att det nog kan gå undan!

Apropå valla, om ni har haft oturen att belägga er med gammaldags klistervalla typ kåda så kan det ju sitta rätt bra i pälsen. Det gjorde jag. Husse fann på råd dock. Med lite matolja på husses fingrar gick det att få loss kådan. Matoljan gick liksom in under kådan och ”lyfte loss den”. Kvar i pälsen fanns i stället lite av matoljan men den var ju desto lättare att tvätta bort sedan. Bara ett tips!

Moff!

Bookmark(0)