Fjäderbelastad

Hussemor och hennes Kajan har det varmt och gott igen. Eftersom vi har frostmorgnar så förstår ni nog att de inte är hemma. De följde flyttfåglarna söderut till Kreta för någon dryg vecka sedan. Det betyder inte att bara semester för dem, det betyder lattjo lajban för mig. Min kompis ”Olvan” Olivia  är också flyttfågel och har flyttat hem till oss nu för ett par veckors besök.

När hussemor kommer på besök blir jag alltid sprallig. Dels är hon ju en del i min stora flock, dels brukar hon ju ha Morran med sig. Morran ger alltid en kick av blandade känslor. Den här gången var inte Morran med men där fanns en omisskännlig bekant fjäderdoft när hussemor började montera ihop en stor bur på vår vedspis. Jodå, strax kom de in med Olivia, eller ”Olvan” som jag kallar henne för att retas lite.

Hoppsan, en freudiansk felslickning. Lite sugen kanske jag är men snarare på lite lek än att få fjädrar mellan tänderna.
Såja, hälsa fint på varandra…

Efter att ha hälsat på varandra fick ”Olvan” sätta sig på sin bur medan hussemor och Kajan åkte igen. När allt hade lugnat sig lite tyckte jag att det kunde vara dags för oss att leka lite igen. Det var roligt att se att hon kände igen mig. Det gick inte att ta miste på hur glad hon blev. Hon reste sin gula fjäderplym på huvudet, böjde sig fram mot mig och väste med öppen näbb. Jag tror det betyder ”Jag vill gärna leka med dig”, för så gör grannkatten också innan den lekfullt rusar som ett streck in i buskarna, genom staketet och hem på sin egen tomt. Det är bara det att med Olvan så uteblev själva leken.

…ända tills häromdagen. Då blev det lek med kakadua så det stod härligt till.
Vad gör man när man så gärna vill leka med den ovilliga fjädervippan och tillfället ändå plötsligt infinner sig. Plötsligt har jag bara en gul och vit pippi mellan tänderna, rusande genom köket medan husse springer efter mig med ystra steg. ”Nej du husse, hon är min och bara min!” Han försöker finta mig runt soffbordet men han är ju så otymplig och ovig, min käre alfa. Vips var jag förbi igen och vi stormade tillbaka genom köket mot hallen. Matte var inte med i själva leken. Hon satt skrattande på köksgolvet och filmade.

Nåja, strax förstod jag ändå att de absolut ville ha tillbaka min pippi innan den gick sönder. Husse sa något om ris i gumpen som han inte ville ha över köksgolvet och att hon inte var gjord som hundleksak. Blöt och lite tilltufsad fick hon komma loss ur min mun så husse kunde ställa upp henne på bordet. Saknaden var omedelbar och total men inte ens att gny räckte.

Lugn nu alla, pippin var inte Olvan utan ”Tolvan”. Samma dag när matte kom hem från jobbet hade hon ett paket med sig in. I det paketet fanns det ett vitt gosedjur i form av en kakadua. Den var klart större än Olvan, så stor att jag genast gav henne namnet ”Tolvan”. Jag är ju den enda konsumenten av gosedjur i det här hushållet, ja Elio undantaget kanske, så att det var till mig tyckte jag var tveklöst. Allt visade sig dock vara ett elakt litet spratt som husse och matte hade planerat för hussemor och Kajan. Matte skickade nämligen filmen hon hade tagit till hussemor med texten ”Oj, Olivia kom lös!”. Strax kom det oroliga svaret ”Hur gick det?” Mattes svar blev då en bild på Tolvan med texten ”Lite blöt och tilltufsad”. En stund senare ringde de för att kolla läget och det var nog tur. Hussemor var samlad och tog det bra men nog hade hon varit lite skärrad.
Fy husse, så får man inte göra! …och att blanda in fina lilla mig i ett så elakt spratt! Fjädrar anamma!
…fast lite roligt var det allt.

Nu blev det lite konkurrens om ”Tolvan”. Husse och matte satte nämligen upp henne som sällskap till Olvan som genast verkade kära ner sig i honom. Det stack som nålar i mitt lilla hjärta när min nya leksak plötsligt snuttades med av en annan. Olivia var inte intresserad av att dela med sig heller. När jag sprang fram, fnös och gav till något litet halvskall så klättrade hon bara ner för burväggen. Lite lek trodde jag men nej, hon klättrade bara ner för att försöka sätta mig på plats. Jisses vad stursk hon blev helt plötsligt. ”Ska vi se vem som är mest ömhudad i nosen” väste hon och klippte med näbben efter mig.
Helt klart har hon varit för mycket med Morran.

När jag stod vid buren och gläfste efter min nya leksak så klättrade Olivia raskt ner för att säga till mig att sluta bete mig.
…innan hon klättrade upp till ”Tolvan” igen.

Moff på er!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *