För ett par dagar sedan kom hussemor och hälsade på. Husse försökte så gott han kunde lugna ner mig i min hälsningsiver, fast hussemor visste hur hon skulle handskas med mig ändå. Hon hade med sig en sådan där otäck bur som hon monterade upp i vårt kök. Jag anade genast lite oråd eftersom bur för mig brukar betyda obehagliga bilturer. Kunde den vara menad för mig? Min oro kändes extra befogad när hon tog fram ett lekdjur och placerade i buren. Tydligt nog ville hon med hjälp av leksaken locka in mig i buren men så lättlurad var jag inte. Dessutom var hålet alldeles för litet, jag skulle möjligen kunna få in huvudet men inte mer. Leksaken verkade å andra sidan vara jätterolig och jag skulle väldigt gärna få busa lite med den i munnen. Mina andra leksaker är antingen lite plyschiga eller bävernyloniga men den här verkade fluffigare. Precis som de andra så hade den en pipmojäng i sig. Det konstiga var bara att den pep gälla, skrikiga pip som triggade mig rätt hårt utan att jag ens bet i den. Det var väldigt konstigt för leksaken verkade dessutom inte gilla mig. Den blev extra fluffig, speciellt på huvudet, när jag närmade mig, och den liksom väste åt mig. Dessutom rörde den på sig där inne i buren, troligen bara för att locka mig att försöka komma in där. Som alla mina leksaker så hade den här ett namn också. Fido, Gisen, Anki, Foxy, Näbbis… hälsa på Olivia!
Den där Olivia-leksaken kanske inte är för mig när allt kommer omkring. Husse ger den nämligen mat och vatten och lite för ofta kelar de med den i stället för mig. Ja, de kelar förstås med mig också, men har de mer kel att ge så tar jag gärna emot allt! Oftast är den inne i buren men ibland står luckan öppen så att den kan klättra in och ut som den vill. Ibland flyr den så långt bak in i hörnet uppe på buren som den kan, ibland kryper den så nära mig som den bara kan .
Nästa orättvisa: Jag får aldrig något när jag tigger, inte minsta ostbit till exempel. Olivia får både ostbitar och korvbitar, och det utan att ens få klorna klippta (Japp, det fick jag idag igen. Bara lite blod den här gången. Husse gör allt han kan för att hålla dem korta). De bara går förbi buren, gullar lite och vips så har de stuckit till henne något gott. Jag måste åtminstone göra något duktigt för att jag ska få godis.
Nu har Olivia varit här några dagar och vi har väl börjat vänja oss lite vi varandra. Hon morskar gärna till sig mot mig och jag skäller bara till någon gång ibland när jag hör ett oväntat ljud utifrån köket. Hon håller lite låda på kvällarna. Jag kan inte hennes språk så väl men jag tror inte hon gillar att sitta själv ute i köket medan vi andra är i vardagsrummet intill.
Vi får se, kanske blir vi till och med kompisar innan hussemor hämtar tillbaka sin leksak om en månad eller så.
Kvitt, skriiik och moff på er från oss!
