I söndags var det dags för den sista delen på vårt härjningståg i Skåneland. Vi lämnade vårt basläger i Örkelljunga och sa samtidigt tack för den här gången till Vicke och Viktor innan jag åter fick skaka galler till Lund. Där blev det några timmars strosande utomhus för husse och mig medan matte och hennes valp Klara kollade några nya möjliga kojor för Klara att bo i och sedan handla lite. Därefter åkte vi ut till syrran (Lexi) i Bjärred. När vi stannade bilen där kom Lexis husse fram och ville hälsa. Normalt sett är jag ju inte den som säger nej till lite uppmärksamhet, men nu var det något annat som tog min uppmärksamhet i stället, en doft jag kände igen. Plötsligt kom det ett skall från andra sidan häcken, ett skall som lät nästan likadant som det jag svarade med, och sedan var en kakafoni av yster skallväxling igång. ”Syrran!!!” skällde jag. ”Brorsan!!!” skällde Lexi. Strax for vi i full fart genom deras trädgård i en vild jakt på varandra.
Vi har lite liknande intressen såg jag. Det fanns ett bra hål grävt vid deras husgrund, inte helt olikt det hål som matte fyllt igen ett par gånger utefter uthusväggen inne i växthuset där hemma.
Sedan har Lexi vuxit upp till en tjej med lite ruter i. Hon säger till när det är nog, när leken har pågått länge nog eller hon tycker att jag blir lite för närgången. När det begav sig för ett år sedan ungefär så körde Lexi slut på mig men nu hade jag bättre ork. Kanske har löpturerna med husse och matte gjort lite nytta ändå :).
Matte berättade om mötet med den ljusa lapphunden Juni som vi hade mött två gånger dagen innan, både i Lund och i Lomma. Då säger Lexis matte att ”henne känner vi, vi har gått samma kurs”. Ja, hur liten är inte lapphundsvärlden nu då?!? Lund, Lomma, Bjärred: Överallt denna kalenderflicka Juni!
Vi tog en jättehärlig promenad tillsammans där vi fick springa lösa vid ett par tillfällen, dock inte nere vid havet eftersom fågelskyddet fortfarande gällde där.
Efter att ha avslutat promenaden utefter havet på hemvägen igen där vi både mötte ett litet gäng med andra hundar och fick se hägrar fick vi lite fika…
…eller, sa jag ”vi”? Husse och matte fikade med Lexis husse och matte medan jag drack slut på Lexis vatten och vi lekte vidare i lite lugnare tempo.
Därefter blev det dags att anträda resan hemåt igen. Husse behövde visst hinna hem i tid för att vara med och rösta fram en ny alfahane eller -hona för hela sverigeflocken. Deras uppvisningar och styrkedemonstrationer hade pågått ett tag nu och nu var det visst dags att bestämma sig. Hemresan betydde förstås drygt två timmar i finkan igen, men efter att ha rasat runt med syrran så var det rätt lätt att ta det, rätt vilsamt till och med, men säg inte till husse och matte att jag sa det 😉
Moff på er!
