Det är ett tag sedan vi provade att spåra senast. Det bestämde husse sig för att ändra på. Normalt sett har min orangea sele på sistone betytt ”ett varv på elljusspåret” men den här gången tog husse inte på sig sina träningskläder eller pikant doftande löparskor. I stället tullade han frysen på ett par prinskorvar som han snabbtinade, rumsterade om lite i verktygsboden och kom ut med en bit snöre och så gav vi oss iväg. I sele och långlina traskade vi raskt iväg upp mot spåret. Eftersom jag visste vad husse hade i fickan så anade jag vad som var på gång och skyndade ivrigt på stegen.
Uppe vid spåret har det hänt märkliga saker. Där det tidigare var hög skuggande skog med fina stigar kors och tvärs står det nu bara enstaka träd här och var. Någon slags motoriserad naturkatastrof har varit i farten och vält alla träd och lagt dem i fina travar utefter spåret. Husse gillade doften där, det syntes. Han drog djupa andetag och sniffade och fick något gillande i blicken. Till sist hittade husse i alla fall en stig som vi kunde ge oss in på. Där band han fast mig vid ett litet träd,. Nyfiket och lystet fick jag sedan se hur han tog fram en prinskorv ur påsen i fickan, band fast den i snöret, släppte ner korven på marken för att sedan traska in med korven i snöret som ett litet prinskorvskoppel i skogen. Förundrat fick jag sedan se husse och korven försvinna runt en krök innan det blev tyst. Vad konstigt, hade husse tagit fel på mig och en prinskorv? Rasta en korv?
Efter en stund kom husse tillbaka och lossade min lina från trädet, lät mig nosa på hans fingrar och sedan börja följa spåret. Ett par gånger irrade jag lite men husse hjälpte mig minsann ingenting. Det slutade ändå med att jag hittade spåret igen och kunde fortsätta tills doften plötsligt ”girade vänster och bakåt”. Jag hade sprungit förbi. Jodå, efter lite precisionssniffande hittade jag en halv prinskorv på en stubbe. Snålhusse… var han tvungen att kapa den i bitar? Men segerns sötma smakade gott i alla fall 🙂
Det här upprepades två gånger till. Samma historia men på olika ställen i skogen. Husse blev nog lite överraskad att jag skulle hitta dem så säkert ändå. Det här gör jag gärna snart igen. Det var en rolig och givande god lek.
Onsdag kväll är det lydnadskurs igen. Ska jag lyckas få husse att göra som jag vill? Vi får väl se.
Till dess: Moff på er!
