Vad är väl en bal på slottet när det finns hundväder?

I helgen var det dags för en (o)tur i bilen igen. Agnetas valp Jacob skulle på avslutningsbal med sin skolflock. Bilturen var av det längre slaget, en dryg timme till mattes gamla hemstad Kalmar, så när vi kom fram var jag rätt fullpumpad med bilåkaradrenalin. Lägg sedan en väldig massa nya tvåbeningar som vimlade och en och annan vovve på det så förstår ni att det var fart och drag i mig  och kopplet en stund.

Kalmar är en spännande stad med byggnader som inte liknar något vi har hemma i Rödeby. Den här dagen verkade många av de yngre tvåbeningarna dessutom särskilt uppspelta. De var tjusigt uppklädda. Hanarna i kostym och honorna i färgranna klänningar, ofta med huvudpälsen nyborstad och lagd i någon matchande frisyr. Alla verkade ha samlats strax intill där vi stannade bilen, i en stor blomstrande park nära ett likaledes stort gammalt stenslott.

Ingen dålig koja de har där upp i Kalmar!

Efter en kort stund lyckades vi hitta mattes stora valpar, Klara och Jacob. Det visade sig att Jacob var en av de pråliga unghanarna, tjusigt! Jag ville så gärna få hoppa upp mot honom och hälsa men se det fick jag inte göra för husse och matte. Som om mina små tassar skulle göra Jacob mindre prålig?!? Tydligen skulle de tvunget vara hela och rena tills de hade fotograferats i parken, och allra helst till och med genom hela den bal de skulle på sedan. Bal är visst när man samlas i en stor flock och svansar runt varandra i takt med musik. Det där förstår jag inte så mycket av mer än det jag sett husse och matte göra på köksgolvet ibland.
Det där med hela och rena… Plötsligt började det droppa lite uppifrån himlen och strax stod regnet som tuggpinnar i backen (eller som engelsmännen säger, det regnade katter och hundar. Jag antar att hundarna jagade katterna ner i marken…).
Det blev en väldig fart på alla, såväl unga som deras väntande föräldrar.
På väg från parken ut till det stora slottet gick det en träbro som många skyndade in under. Det var en jättebra idé… i ungefär två minuter, sedan började regnvattnet rinna ner mellan springorna i bron. Alla verkade göra vad de kunde för att rädda unghonornas och unghanarnas fina kläder och frisyrer. Det lyckades i de flesta fall men tyvärr inte alla.

Stå inte där ute i regnet husse, här finns en torr plats för dig också!!!
Haha, jag skojade bara, här finns inte en torr vrå. Du kan få överta min duschplats.

Det blev aldrig någon fotografering av alla tillsammans i parken, det såg regnet till.  När det till slut upphörde och solen tittade fram igen var det så dags. ”The moment is gone”, som matte säger. Folk kom fram ur sina gömslen bara för att inse att fotografen hade åkt i förväg till balen i stället. Det blev lite mingel och foton med familje- och vänflockar innan de skulle samlas i bussar och åka till balen de också. Buss är  förresten nästan lika otäckt som bil så jag förstår inte hur de kunde vara så uppspelta över den biten. Någon hade nog tagit något stärkande för att klara av den pärsen, fullt förståeligt.
Efter att ha tagit adjö av Jacob blev det en liten promenad i gamla stan för att njuta av solen och lugnet lite innan det blev till att skaka galler hela vägen hem igen för min del.

Ja, vi tar väl en stilstudie. Kungligt…

Säga vad man vill, det var roligt att se hur lika vi ungdomar och unghundar är. Lite regn i pälsen är bara att skaka av sig för att sedan fortsätta att leka och ha roligt.

En hoppfull bild där Jacob når högst, liksom leviterar. Runt kröken väntar nästa äventyr. Kom ihåg att det är roligast att jaga i flock!

Redo eller ej, sommaren må vara kort men nu är den här i alla fall! Ni vet vad som gäller: Ut och ta för er!
Moff!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *