I julas var vi och hälsade på mattebror och hans Felix (fint namn, betyder ju i princip katt och katter är ju… spännande). Det var jättetrevligt och roligt. Det var ett nytt hus att vara inne i och strax hade jag nosat upp doften av en fyrbent pälskompis, men han var inte hemma. Dessvärre plockade de raskt undan hans matskål också så jag hann inte mycket mer än bara nosa på den lite.
För någon vecka sedan var vi där igen. Den här gången hade vintern kommit på riktigt och Svennis var inomhus. För att jag skulle få rasta av mig lite efter bilresan så släppte matte mig och husse några kvarter bort så att vi fick gå dit medan de åkte i förväg. De passade på att ställa i ordning min matskål i köket och tror ni inte att katten Svennis var där och började glufsa i sig av min matinnan jag ens hade hunnit fram? Fy katten vad fräckt!
Nåväl, rättvisan segrade. När jag och husse kom fram sattes Svennis i rumsarrest. Där kunde han sitta i säkerhet från mig och begrunda sina synder.
…,eller var det jag som var i säkerhet från honom? Nåja, på så sätt slapp jag dela med mig av mer mat, jag slapp bli nåldyna för tjugo sylvassa klor. Istället kunde jag njuta av en massa klapp och kel från alla trevliga människor utan konkurrens från den där kurrande kattpälsen.
Jag har förresten mött en katt ute på promenad en gång tidigare och den blev så full med statisk elektricitet så att pälsen stod rakt ut åt alla håll. Kan man inte använda dem som batterier?
Mjao… förlåt, moff menar jag!
