Klafs i koven på Ungskär

Ett litet sommarminne som inte är så gammalt, tre veckor bara. Husse och matte hade fått för sig att vi skulle ta båten och åka ut till Ungskär där de skulle ha hamnfest. Ungskär är en av de bebodda skärgårdsöarna längst ut i sydost, grannö till Stenshamn som vi ju älskar att åka till. Matte och jag hade bara varit på Ungskär en gång tidigare och det var någon vecka dessförinnan, på hemväg från just Stenshamn. Den här helgen, den sista i juli, skulle det alltså bli hamnfest på Ungskär, eller ”Klafs i koven” som de kallade det. Kove är öbornas ord för den där goda och roliga växten med små poppiga blåsor på som jag brukar dra upp ur vattnet och bita på ute på Kobebus. Blåstång kallar husse och matte det.

Ungskär sett från leden som är så smal och tätt utstakad med röda och gröna prickar att det känns som att åka mellan två staket.

Resan ut tar ett par mysiga timmar (och någon halv till det) med vår båt, men vi övernattade vid Öppenskär när vi hade någon dryg halvtimme kvar eftersom husse och matte tycker så mycket om att sova i båten och vi hade kommit iväg ganska sent. Öppenskär är spännande för där luktar både får och kossor …och grillat innan vi var färdiga för kvällen. även om vi inte såg några den här gången.

Matte och jag delar på sysslorna. Hon håller mig med gos medan jag håller utkik.

När vi kom till Ungskär hade vi en fantastisk tur för där fanns en alldeles perfekt stor plats vid gästkajen där vi dessutom fick god hjälp av en annan båtägare som tog emot tampen när vi skulle lägga till. Nu löser ju husse och matte det där bra själva annars men det var ju väldans hjälpsamt av honom i alla fall. En stund efter oss kom en annan båt i vår storlek in men då var platserna slut. Det löste sig ändå, han blev visad till en annan plats i hamnen där han kunde ligga så länge, men oj vilken tur att vi inte vaknade en kvart senare den morgonen.

Perfekt storlek på platsen för vår båt, men oj vad små vi kände oss mot de där atlantångarna som låg och gnuggade gelcoat med varandra! Den närmaste var den minsta av dem…

Det fanns alltså redan en del gäster på ön men när skärgårdsbåten kom blev det väldigt många fler. Det bara välde ut tvåbeningar ur båten, som ett oändligt rap ur valfiskens buk. Fler än femtio personer i rent tillskott till de som redan bodde på ön, och alla kom de för att de ville ”klafsa i koven”.

Att ”klafsa i koven” betydde tydligen att man skulle äta mat som man köpte i ett vitt tält, kasta pil och hoppa studsmatta om man var liten nog. …och kanske fynda en ny, fin trasmatta ur en sjöbod som matte gjorde.
Matte hade annars i flera veckors tid sett fram mot att få prova skärgårdsspecialiteten ”fåglakroppkakor” och ”ålakroppkakor”. Det var det tydligen många som ville, för när husse, matte och jag kom dit efter en aptitretande promenad så var de redan inne på sista grytan kroppkakor. Då var ålakroppkakorna redan slut så matte fick nöja sig med en kroppkaka med sjöfågel och fläsk, badandes i grädde och lingonsylt.

Här vankas det andra bullar, men bara för husse och matte. Jag kunde nog ha tyckt att det skulle smaka fågel att få sätta tänderna i den där!

Sjöfågeln var visst en knipa. En riktigt tråkig knipa den hade hamnat i skulle jag vilja säga. En rätt god knipa tyckte matte. Hussemor tyckte senare att matte kunde vara glad att ålakroppkakorna hade varit slut, de hade aldrig varit hussemors favorit i alla fall, fulla med ben som de brukade vara.

Gulligt och litet på Ungskär, lite som Stenshamn. Mellan husen skymtar det vita tältet där det serverades lokala varianter på kroppkakor och de mer globalt gångbara varmkorvarna.

Den där aptitretande promenaden vi tog var riktigt trevlig. Den ledde längs den korta lilla bygatan mellan husen norrut på ön, förbi ett litet mer avsides hus där den blev till en stig som via en liten, liten bro ledde ut till ytterligare en liten ö, Ungskärs närmaste granne Lungskär.
Precis som med oss vovvar så finns det tvåbeningar som är specialiserade på att ha hand om boskap, jakt och vakt. Lungskär hade varit ett särskilt tillhåll för tvåbeningar som höll på med vakt, militärer. Man såg tydliga rester av var de hade gömt sig för att kunna vakta i smyg. På den tiden fick ingen komma dit men nu var det fritt fram att springa, hoppa och leka där för alla, och det fick jag göra också. Husse och matte som alltid vill veta var man kan lägga till med båten noterade också att där fanns en fin, djup brygganläggning om det skulle behövas, fast man fick se sig för på vägen dit. Det är fasligt mycket sten i den delen av skärgården men där satt också ensmärken att följa. Att vara ”överens” kommer visst från ensmärken. När det ena är över det andra så är de över ens, då är det bara att köra.

Det är skönt med lite avskildhet så man kan få sträcka ut lite…
…tyckte både husse och jag!

Framåt eftermiddagen, en ”fåglakroppkaka” mättare och med en massa roliga nya intryck kastade vi loss och styrde kosan hemåt igen. Ungskär var jättetrevligt, nästan lika trevligt som Stenshamn så hit tror jag nog att husse och matte kommer att ta mig igen.

Moff på er och klafsa på i koven så länge den inte luktar illa!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *